En lång, brant och smal trappa leder upp till Angelica Engmans och Markus Henrikssons tvåa mitt i Luleå.
– Vi misstänker att pigorna har bott i den här lägenheten eftersom den har en egen ingång.
Huset byggdes 1895 av den då för tiden välkända byggmästaren Karl Abraham Flemström (1861–1921). I dag är det uppdelat i flera olika lägenheter men på den tiden var det Karl och hans stora familj med fru och sju barn samt tjänstefolk som bodde här. Det berättar Angelica och Markus som gjort en djupdykning i stadsarkivet.
– Årtalet står på tornet. Just tornet gör huset karaktäristiskt, det gör att man känner igen det på alla gamla bilder, säger Markus.
Tills för ett och ett halvt år sedan bodde Angelica i en etta i samma hus, men när hon fick höra att den här lägenheten snart skulle bli till salu tog hon tillfället i akt och la ett bud som säljarna inte kunde motstå. När hon själv sedan skulle sälja ettan dök det upp en trevlig kille på visningen. Nämligen Markus.
Kärlek uppstod och Markus flyttade in här i stället och fick ta del av den resa som den gamla lägenheten skulle genomgå.
– Jag satte honom i jobb direkt, skojar Angelica.
Med en takhöjd på 3,40, ljusinsläpp från tre väderstreck och 75 kvadratmeter fördelade på två rum och kök ger den här lägenheten ett ljust och rymligt intryck.
– Det vi verkligen gillar är att alla rummen är stora och rymliga, säger Angelica.
– Det vi inte gillar är att ingenting är rakt, säger Markus.
Tillsammans har de renoverat hela lägenheten, utan någon erfarenhet av liknande projekt sedan tidigare.
– Jag hade knappt hållit i en hammare innan, säger Markus.
Väggarna rensades från lager av tapeter, papper, hönsnät och betongputs eller något liknande som bara föll isär och så gamla tidningar daterade 1893. Några av dem har ramats in och visas upp i vardagsrummet. I hallen kan man se ett par av de gamla tapetlagren närmast golvet, där någon tillräckligt hög golvsockel ännu hittats.
– I vardagsrummet var det miljoner grova spikar i både väggarna och golvet. Vi har fått stor hjälp av familjen och det har varit guld värt. Pappa stod i två dagar och drog spik.
Till el, vatten och avlopp tog de dock hjälp av fackmän.
Under renoveringen tycker Angelica och Markus att de har kompletterat varandra bra.
– Jag har alltid varit sån att jag vill att det ska gå snabbt, säger Angelica.
– Och jag är extremt noga. Det är det som har gjort att det är klart och att det blev så bra, säger Markus.
Inredningen är klassisk för att matcha husets karaktär med stuckaturer i taket, breda lister och snickarglädje.
– Jag älskar ljusa möbler och att pynta med ljuslyktor, kuddar, plädar och gardiner. Det är min grej. Med vita väggar kan man förändra med textilier, säger Angelica.
Hon inreder gärna med gröna växter och snittblommor och gillar även blommiga tyger.
Det senaste renoveringsprojektet har varit att installera ett nytt kök. Arbetet har löpt på under vintern och de sista detaljerna blev klara natten innan Duo kommer på besök.
– Det har varit en utmaning, det kan man ju lugnt säga, säger Angelica.
– Från början skulle vi bara måla om skåpsluckorna men sedan spårade det ur, fortsätter Markus.
Spårfrästa ekluckor har bytts ut mot en grå köksinredning i lantlig stil och köksgången gjordes om till ett L. Angelica och Markus är nöjda med resultatet och den stora förändring som blev. Under renoveringstiden hade de ett provisoriskt kök med mikro och kylskåp i vardagsrummet men det blev en hel del hämtmat.
– Det var ju lite jobbigt, vissa dagar var man jätteless, säger Angelica.
– Fördelen var att det inte var så långt från soffan till kylen. Men gud vad underbart det var att få börja laga mat här, säger Markus.
När det var som mest intensivt arbetade de hemma fem timmar varje kväll efter jobbet, till klockan 22 när man inte vill störa grannarna mer.
– När jag skulle sätta upp överskåpen hittade jag ingen regel på ett ställe. Vi öppnade upp och hittade ytterfönster i väggen så jag fick regla om allting. Då börjar man undra vad mer som är gömt i det här huset. Det hade varit roligt att riva upp golven och se, säger Markus.
– Nej! Inte nu! säger Angelica.
Efter ett och ett halvt år av renoveringar ska paret nu njuta av frukterna från sina ansträngningar och bara bo.
– Det är på kvällen när Angelica tänder alla ljus det är som mysigast. Det är då husets känsla verkligen kommer fram, när man ser hur skuggorna faller, säger Markus.