Videon är inte längre tillgänglig
När det var dags för Mia och sambon Niklas att köpa hus valde de att gå i Mias systers fotspår och återvända hem till barndomsbyn Råneå. Här bildade de familj och här ägnade de sin tid åt att renovera hemmet så att det blev tiptop.
– Vi slog ut väggar, bytte kök, tapetserade och byggde. Ja, vi renoverade absolut hela tiden och på somrarna visste vi knappt vad det var för väder för tomten hann vi ju inte alls njuta av, säger Mia som intygar att familjen faktiskt inte saknar egen gård ens om somrarna, eftersom de faktiskt tillbringar mer tid utomhus sedan familjen blev stadsbor.
Det var Mias syster med familj som först tog steget att flytta till Luleå. De ville förenkla livet och slippa pendlingen. Det var i samband med systerns flytt som Mia och Niklas också började spåna på att lämna byn. Men skulle de lämna huset de byggt in all sin själ i måste det vara till en väldigt speciell lägenhet. Att det skulle vara en lägenhet som de bara hyrde var givet för nu var de trötta på att ständigt renovera.
– Vad jag inte visste just då var att jag strax därefter skulle få en utbrändhetsdiagnos och knappt orka stiga upp ur sängen ...
Ganska snart föll alla bitar på plats. När Mia skulle ställa sig i Lulebos bostadskö visade det sig att hon redan stod där och hade nio års kötid! De åren räckte till den fina trean i gamla änkepensionshuset mitt i stan.
– Jag var själv på visningen, Nicke var i Kalix och jag ringde honom och sa ”du måste komma och titta!” Vi kände båda direkt att Yes, HÄR ska vi bo!
Att flytta från byn till stan blev en spännade nystart för dem och även för dottern Thilde, som förstås fick byta skola och vänner men allt har gått smärtfritt – utom det där med Mias utbrändhet förstås.
– Det var tur i oturen att vi faktiskt hade skalat av och
förenklat livet innan jag helt brakade igenom. När vi väl fick flytta in här så gjorde vi bara just det. Vi har inte målat ett enda penseldrag eller
tapetserat en enda väggsnutt. Till att
börja med kändes det inte så kul med mörkblå kakelplattor i köket, vi funderade på att klistra över dem men valde att strunta i det och
istället inreda så det blå lyftes fram, vi var verkligen spyless på att renovera.
Mia, som bland annat drivit den egna verksamheten Hemmia, kände plötsligt att allt som hade med inredning stod henne upp i halsen.
– Jag ides inte ens läsa inredningstidningar. Jag hade fått nog. Efter min utbrändhetsdiagnos har jag fokuserat på att komma tillbaka och jag har skalat bort och omprioriterat vad som är viktigt i livet och det är definitivt inte pengar.
Mia säger att familjen i och med bostadsbytet har vunnit mycket tid tillsammans, de är ofta ute, åker på cykelturer, fikar på stan.
– När vi är lediga är vi lediga och nu har vi till och med tid och råd att planera för vårt bröllop och sedan en utlandsresa. Vi har aldrig tidigare varit på en utlandsresa tillsammans för vi renoverade ju upp alla pengar och all tid!