Videon är inte längre tillgänglig
Det är 98 trappsteg upp till familjen Holstad/Johanssons hem och ännu efter tre år känns de där 98 stegen lika många och tunga.
- Men nuförtiden går pulsen ner mycket snabbare än i början, så visst har vi fått bättre kondition, säger Reidun och berättar att pulsens reaktion efter en trappvandring också i förväg brukar skvallra om när det är en infektion i antågande.
- Då flåsar man länge efter att man kommit upp - ungefär som i början, haha.
När Reidun och hennes Ove blev ett par flyttade de ihop i Oves radhus på Hertsön, något som var en tillfällig lösning. De ville skapa ett helt nytt hem tillsammans - Ove och hans pojkar och Reidun och hennes flickor. De såg sig omkring efter ett annat hus i
Hertsö- och Lerbäckenområdet samtidigt som de sneglade med ett öga mot stan.
- Vi tyckte att det vore något extra att flytta in till city och hade ställt oss i kö hos bland annat Norrvidden som på den tiden ägde det här huset.
Extra väggar skapade fler rum
Reidun berättar att hon och Ove sa till varann att OM de skulle bli erbjuda en lägenhet i det gamla posthuset skulle de utan tvekan sälja radhuset på Hertsön. Bara några veckor senare kom erbjudandet och paret föll handlöst för vindsvåningen med tre meters takhöjd. Det fanns förstås ett litet krux. Bostaden var bara en trea.
- Men vi såg att det fanns möjligheter att sätta upp några nya innerväggar och fick OK från Norrvidden att göra det, så vi bestämde oss för att kosta på oss det trots att vi bara hyrde lägenheten. Även om barnens rum är pyttesmå så har de numera varsitt krypin.
En annan sak som Reidun funderade över var hur det skulle funka med ett enda badrum. De var ju vana vid att ha två toaletter OCH ett separat duschrum med bastu samt tvättstuga. Nu skulle ett litet utrymme innehålla alla funktionerna.
- Det är långt ner till den gemensamma tvättstugan i källaren så vi tvättar bara här.
Reidun säger att det går över förväntan bra att leva med bara ett badrum. Alla har lärt sig att knacka runt och fråga om någon är toanödig INNAN man tar sig en långdusch. Annatssom förenklar vardagen med 98 trappor upp utan hiss är att alla är införstådda med att den soppåse som ställts utanför dörren ska bäras ned till soprummet och inte bara klivas över.
- Tonåringarna har också lärt sig att kolla om det behövs smör eller ett par liter mjölk när de ändå ska de ner och handla en godispåse. Det är jobbigt att kånka upp alla matvaror till familjen!
Gamla posthuset
Något som också var jobbigt var själva flytten från huset hit.
- Som tur var fick vi tillgång till ett stort förråd intill lägenheten så att vi under en månads tid kunde ta med oss några kartonger varje dag. Innan jobbet körde vi några kartonger till återvinningsstationen och en kartong var bar vi hit upp. Vid slutflytten hjälpte våra kompisar oss, men den dagen vi flyttar härifrån anlitar vi nog flytthjälp.
Huset, som i folkmun kallas för det Erikssonska stenhuset eller gamla posthuset, rymmer 12 lägenheter som numera bildar bostadsrättsförening. Bara ett år efter att familjen Holstad/Johansson flyttade in kom frågan om borättsbildning upp.
- Och vi som flyttat hit för att vi faktiskt bara ville hyra vårt hem ... men det blev bra i slutänden ändå, säger Reidun och berättar att de vackra fönstren snart ska bytas ut, föreningen har nyss skickat iväg fönsterbeställningen.
Något Reidun ser fram emot.
- Det har varit rätt dragigt under vintrarna, höga levande ljus på fönsterbänken har inte funkat. n