Helgreportaget: Hos Barbro är bokhyllan full av barn, barnbarn och barnbarnsbarn

Tio barn, 28 barnbarn och 18 barnbarnsbarn, även om hon är liten och smal är hon en riktig stormor Barbro Pettersson i Luleå.

FULLT I HYLLAN. Den är en välfylld bokhylla som Barbro har men det är inte böcker hon förvarar här utan fotografier på nära och kära. Dessutom har inte alla bilder fått plats utan fler finns i skåp och lådor.

FULLT I HYLLAN. Den är en välfylld bokhylla som Barbro har men det är inte böcker hon förvarar här utan fotografier på nära och kära. Dessutom har inte alla bilder fått plats utan fler finns i skåp och lådor.

Foto: Eija Dunder

LULEÅ2008-05-24 06:00
Numera är familjerna oftast små och de flesta småbarnsföräldrar är yrkesarbetande. Barnen är på dagis eller i skola och på fritids men på 1940- och 1950-talet såg många barnfamiljers vardag annorlunda ut. Så var det för Barbro Pettersson som både är uppvuxen i en stor familj och sedan själv fått många barn. En stor del av hennes liv har kretsat kring barn och familj och det gör det fortfarande trots att hon i dag är över 80 år. Barbro som hette Hezekielsson som ogift och växte upp i en syskonskara bestående av åtta barn, hennes äldsta syster är 88 år nu. Vid 19 års ålder gifte hon sig med Väinö Pettersson och därefter kom barnen tätt. - Så var det på den tiden, säger Barbro, preventivmedel var inte vanligt. När hennes äldsta barn var 14 år var hennes yngsta nyfödd. Under 14 års tid födde hon inte mindre än tio barn. - Alla i byn hade stora barnkullar, berättar Barbro, och det är klart att det var mycket arbete med en så stor familj. - Nog har man fått springa men på den tiden hade jag god kondition, säger Barbro, som fortfarande är en pigg och vital dam. Att laga stora grytor med mat var också ett måste med en så stor barnaskara. Nu är förstås alla barnen vuxna och uflugna sedan länge, åtta av dem är bosatta i Luleå och två bor i Övertorneå och många barnbarn och barnbarnsbarn har tillkommit. - Jag är så glad att alla barnen blev friska, att det gått bra för dem alla och att de har arbete, säger en tacksam Barbro. Till Luleå efter makens död
När Barbros barn var små var hon hemma och skötte om familjen men sedan barnen vuxit upp har hon arbetat i familjens skoaffär i Korpilombolo. - Varje dag cyklade jag fram och tillbaka från byn Teurajärvi där vi var bosatta, minns Barbro. Efter makens bortgång flyttade hon så småningom till Luleå och nu bor hon på Varvet tillsammans med sin hund, en bichon frisé som heter Ludde. Att komma ihåg alla i sin stora familj och veta när barn och barnbarn är födda är inga problem för Barbro. Hennes minne är det inget fel på, skriva upp något behöver hon inte göra. - Allt har jag haft i huvudet, säger Barbro, som löser korsord för att hålla hjärnan i trim. Att köpa presenter till alla födelsedagar hade förstås varit omöjligt. - Man måste inte köpa dyrt, säger Barbro, som tycker det finns andra sätt att komma ihåg på. Stor släkt
Mycket har färändrats under åren, tycker Barbro, förr hade man hade bättre koll på barnen. - Det har hänt att mina barn varit sura på mig när de var små och inte fick som de ville det är klart, säger Barbro. Hon tycker att mycket är annorlunda nu mot på den tiden då hon var småbarnsmamma, det gäller såväl uppfostran som boende och pengar. Barbro tycker att det är roligt med en stor släkt och hon tycker om träffas i både små och stora sammanhang, och att höra barn och barnbarn berätta om hur det går för dem i livet är särskilt intressant. Ibland kan det göra henne riktigt rörd att få träffa barnbarn som inte längre är bosatta i närheten och som hon inte träffat på länge. Med en så stor familj blir det många fotografier förstås och i Barbro Petterssons bokhylla finns inga böcker eller prydnadssaker. Nej, hennes bokhylla är fylld med bilder av barn och barnbarn och här finns också bilder på hennes föräldrar och henne själv som barn och maken som nu är borta sedan 14 år tillbaka. Guldkant på tillvaron
- Allt har jag inte fått plats med och kanske skulle jag egentligen behöva en till bokhylla, säger Barbro, för mycket av hennes bilder ryms inte utan finns i lådor och skåp. Barbro är glad åt att ha flera av sina barn i samma stad även om hon numera inte kan ta bussen för att hälsa på. Balansen har blivit sämre, berättar hon, därför blir det numera oftast barn och barnbarn som kommer och hälsar på henne vilket är en guldkant i tillvaron. Det går inte att ta miste på att mötena betyder mycket för henne. Särskilt roligt är det förstås att träffa småbarnen. - Jag tycker så mycket om de små barnen, säger Barbro, jag bara måste gå fram och känna på dem. - Det är barnen som är vårt liv, slutar Barbro.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om