2017 gick hon klart den ettåriga utbildningen i Skara, där de blivande klövvårdarna bland annat får lära sig om kons anatomi och fysiologi, djurstallar, utfordring och ergonomi.
– Min pappa har varit yrkesverksam klövvårdare sedan 1983 och jag har varit med och hjälpt honom sedan jag var 15 år, berättar Helena Andersson.
Nu jobbar de tillsammans, men hon kommer ta över verksamheten när pappan går i pension. Det bästa, säger hon, är att se alla gårdar och få hjälpa korna.
– Det är jätteviktigt att korna har bra klövar, annars kan de bli sjuka. Vissa ladugårdar har golv i betong, en del har gummibetong och då slits inte klöven ner.
Hon säger att en klövvårdare har bra hjälpmedel som gör att jobbet inte blir tungt, trots att en ko kan väga mellan 500-800 kilo.
– Vi har en verkstol som kon går in i, för att vi ska få bättre arbetshöjd och så att kon inte gör illa sig. Så det är inte lika tungt som för en hovslagare. Idealiskt är 80 kor på en dag. Jag och pappa har gjort som mest 170 kor på en dag.
Många som verkar klövdjur är äldre och går snart i pension, därför är behovet av klövvårdare stort. I Norrbotten finns för närvarande tre klövvårdare, snart bara två stycken. Farhågan är att lantbruken läggs ner:
– Vi måste få behålla våra jordbruk i Norrbotten. Varje år slutar lantbrukare på grund av ålder och ingen som vill köpa gården. Det är dåligt betalt och det är bättre att stänga gården. Vi behöver värna bättre om våra lokala lantbrukare.