Hatad och älskad

Rundresan, en av många under de senaste tio åren, har initierats av för-eningen Norrbottens Flora, bildad 1995. I år har föreningen fått ännu en ledare för expeditionen, en av Europas främsta kännare av släktet taraxacum, Hans Öllgård från Viborg i Danmark. ? Jag har aldrig varit häruppe förut, förklarar Öllgård när vi möter honom och sällskapet vid en fotbollsplan i Vändträsk mellan Älvsbyn och Boden. Han är den pensionerade skolläraren som nu fått tid att ägna sig åt sitt stora intresse maskrosor och hur de växer, var de växer och vilka de är i detta enorma släkte. ? Det finns 1.200 beskrivna arter, men sedan finns det faktiskt runt 3.000 arter som ännu är obeskrivna. Ju mer man lär sig om detta desto mer problem får man, skojar Hans Öllgård som med sina unika kunskaper ska, som det nu ser ut, fylla ett eget band i den nya sviten Flora Nordica som utkommer på engelska. För oss vanliga okunniga som närmast ser maskrosen som en enda art känns det lite omtumlande med all information om att den faktiskt har många tusen olika ansikten och att den röner så stor botanisk uppmärksamhet. ? I år är det precis 100 år sedan man klarade ut hur mask- rosornas fortplantning ser ut, berättar Öllgård. När han ser en humla flyga mellan de gula solarna förklarar han att maskrosen inte är beroende av någon pollinering. Den sköter sin fortplantning utan hjälp. ? Och när du ser blomman, så är det faktiskt inte en blomma du ser, utan varje gult strå är en blomma med fruktkropp. Det är hundratals blommor i en, förklarar Hans Öllgård för en lätt förvirrad reporter som försöker förstå komplexiteten så gott hon kan. Släktet taraxacum är som sagt jättestort och indelat i 14 sektioner, som exempelvis ogäsmaskros, hornmaskros, norrlandsmaskros. Han nämner praktmaskros som för övrigt är listad som utrotningshotad i Sverige. ? Det är en mycket vacker speciell maskros som skiljer ur sig. Jag kan köra bil i 60 kilometer i timmen och se en på vägkanten. Den är speciell säger Lennart Stenberg, Stockholm, från Föreningen Norrbottens flora. Stenberg och kollegor har i tio års tid frekventerat landskapet Norrbotten i en jätteinventering, inte bara av maskrosor utan alla vilda blommor som finns här. ? Vi har delat in regionen i ett rutnät på 1.352 rutor. Nu har vi bara sju rutor kvar att inventera. Det här tar tid och kräver energi, jag har använt en hel del semes-tertid till detta, berättar Stenberg. Han är kemist och botanist och arbetar nu för Riksmuseet där över 25.000 så kallade be-lägg finns samlade från landskapet Norrbotten. Målet är att projektet Norrbottens flora ska kunna leda till en utgivning av en landskapsflora. ? Tidigare har det ansetts att det inte funnits något att utforska häruppe i Norrbotten. Det har varit svårt att få experter att resa hit och man har mest varit intresserad av fjällväxter. Vi i föreningen har nog ändrat på den inställningen, berättar Lennart Stenberg. Han tycker Norrbotten är nog så intressant. ? Engelska och franska botanister är mycket intresserade, tillägger han. Och i år kommer över 100 botanister att frekventera länet då Svensk botanisk förening har sitt årsmöte här uppe i juli. Men tillbaka till solarna i gräset de för så många förhatliga trädgårdsinvaderarna. Varför är maskrosen så avskydd? ? Säg det. Jag tror nog att det kanske handlar om ett hatobjekt att samlas kring, säger Lennart Stenberg. Maskrosexpeditionen 2003 arbetar just nu i Älvsby-Boden-området. Man ska sedan vidare till Överkalix och sedan Kangos innan jobbet avslutas och de uppställda målen nåtts, vilket de för övrigt nära nog gjorde redan första arbetsveckan! ? Vi har en lista på 59 arter som vi ville se. Redan nu har vi sett 61 arter och bland dem vi ville se är det 28 som vi inte stött på ännu, säger Stenberg innan han återgår till expeditionen och dess oförtrutna halvhukande scannande av solgula mattor.