När May-Britt Öhman växte upp i Luleå var det ingen som pratade om familjens samiska bakgrund. Senare började hennes Jokkmokksbördiga mamma att släktforska.
–Hon sa då att vi hade samer i släkten på 1700-talet. Drygt tio år senare, 2008, berättade min morbror att det var betydligt närmare i tiden än så.
May-Britt Öhman följde då med vännen Agneta Silversparf på samepartiet Skogssamernas årsmöte och blev efter det mer engagerad i det samiska samhället.
– Agneta peppade mig att bära kolt. Jag svarade att det inte var någon självklarhet om hon inte sydde en åt mig. Då gjorde hon det!
May-Britt Öhman, som är forskare vid Uppsala universitet och gästuniversitetslektor vid LTU, valde då att bära plagget på en internationell konferens 2011. Och tre år senare, när den samiska artisten Mari Boine spelade på Kulturens hus i Luleå, bar May-Britt också kolt.
– Jag blev förvånad att jag var den enda i publiken som hade det.
Efter konserten pratade hon med en äldre kvinna som berättade att hon burit kolt varje dag när hon var ung, men slutat. Genom diskussioner av vad detta berodde på kom de fram till idén att varje månad den 15 bära plagget. Och kort därefter startade May-Britt Öhman Facebook-gruppen.
– Både med mitt namn och mitt utseende passerar jag som vit svensk och icke-same. Med kolten blir jag bemött på andra sätt, både positivt och negativt, säger hon.
Syftet med "Återta din kolt – var stolt Reclaim your gapta/ gábdde/gákti-be proud!" är att peppa varandra att bära kolt, både till vardags och fest. Alla samer är välkomna i gruppen. Det är även partners, bonusbarn och vänner till samer, även om de själva inte är samer.
I gruppen lägger medlemmarna upp bilder på sig själva när de bär kolt – eller något annat samiskt – och använder hashtagen #koltdag eller #koltvardag. May-Britt kunde inte föreställa sig att Facebook-gruppen skulle få över 900 medlemmar.
Har du börjat använda kolt oftare än den 15 varje månad nu?
– Den jag har är i ylle så spiller jag går det åt helskotta, så jag får vara lite försiktig, Jag syr inte själv, så det är lite bökigt. Men jag hade gärna velat ha en vardagskolt. Det är också fortfarande ibland lite läskigt att bära kolt. Mitt mål är att jag ska kunna ha den tillräckligt ofta för att folk ska kunna se förbi den.