Alldeles nedanför residenset i Luleå, bredvid den lilla skogsstig som går genom skogen nedanför residenset och Länsstyrelsen, har kommunen lagt ut en markduk och på den lite grus. Något ska byggas upp på platsen som i dag är ganska anonym.
Det visar sig vara en historia som går så långt tillbaka som 1860-talet.
Efter lite efterforskning står det klart att på platsen, som har utsikt över det parkliknande grönområdet och mot Luleälven, ska kommunen anlägga en ny samlingsplats där uppåt 15 personer kan slå sig ner.
Och de kommer inte sitta på vad som helst.
Utan nämligen på en cirka 160 år gammal gigantisk stock som hämtats från Luleås galgbacke vid Ektjärn.
Personen bakom det hela heter Jan-Olov Eriksson, som innan han blev pensionär gjorde klart stocken på sitt arbete vid Simonsgården i Björsbyn. Där görs bland annat de robusta bänkar och bord som kommunen placerar ut på olika samlingsplatser.
– Jag pratade med de som jobbade på Park och Natur för några år sedan och sa att om ni hittar något större objekt så vill jag göra något av den. Det har funnits i bakhuvudet. Stammar av den storleken gör man annars inget med utan de "vrakas". Inga sågverk kan ta den dimensionen, säger Jan-Olov Eriksson som bedömer att stocken har en diameter på närmare en meter.
Inom kort kommer den ställas på plats och det är en synnerligen robust pjäs som tar plats tillsammans med ytterligare två kompletterande bänkar. Jan-Olov jobbade med stocken i ett och ett halvt år, lite då och då när tid fanns vid sidan av alla andra jobb.
– Initialt kapade jag med en timmersvans för att få ett bra snitt, sedan fräste jag ut den med kedjesåg, berättar han.
Jan-Olov gillar placeringen av flera skäl. Dels är det ett område som han tycker förtjänar att upptäckas, dels finns det historiskt sett en röd tråd.
– Den här stocken har ju som träd vuxit ute på Ektjärn i Gammelstad där rättskipningsplatsen fanns, eller Galgbacken som man sa i folkmun. Det är logiskt att placera den där den nu ska stå eftersom det handlar om straffutdelning, man byggde sedan fängelset Vita Duvan som tog över den biten och Länsstyrelsen var huvudman för rättskipningen, berättar Jan-Olov Eriksson.
Men den som tror sig kunna sitta i stammen på ett träd där det hängts kriminella Luleåbor kan släppa den morbida tanken. Den siste som avrättades på Ektjärn i Luleå var Lars Henrik Berg från Börjelslandet. Han halshöggs 1823.
Baserat på årsringarna så är trädet daterat till 1860, vilket är ingraverat tillsammans med Ektjärn, men med lite felmarginal med i bilden så kanske, kanske dagens massiva stock var en liten planta som bevittnade när sista bilan föll. Eller en liten kotte.
– Den kanske har varit åskådare till något, konstaterar Jan-Olov Eriksson.
Stocken har faktiskt varit klar i över ett år men för att placera ut den krävs att underarbetet är klart. Och det är nu på gång.
Att den fått stå till sig ett tag i regn och rusk är inget som rubbar en stock av det här slaget.
– Den ska nog stå sig. Jag har impregnerat den sju varv så den lär klara sig. Sen har den ju en viss rutin på att klara sig länge, säger Jan-Olov Eriksson.