Örnäsgården ligger alldeles intill Örnäsets centrum.
Regnet hänger i luften och kylan har börjat komma på riktigt till Luleå. Intill Örnäsets kyrka ligger Örnäsgården, där folk har börjat samlas denna förmiddag i oktober.
Innanför de bruna tegelväggarna jobbar volontärerna Jenny Tervonen och Ulla Vesterlund på i köket. Kaffe kokas och i ugnen står bakverk. Smörgåsar görs i ordning.
När klockan har slagit nio börjar besökarna att komma och de hälsas välkomna av diakonen Anna-Stina Lind, som leder verksamheten.
Ulla Vesterlund och Jenny Tervonen förbereder dagens fika.
Mötesplatsen har en lång tradition och hon berättar att många var upprörda när pandemin tvingade fram en stängning. Pandemin fick ensamheten att eskalera på många håll.
– Många var upprörda och frågade hur kan ni göra så här. Det har blivit mer legalt att uttrycka ensamhet, säger Anna-Stina Lind.
Anna-Stina Lind, diakon.
Rysslands krig mot Ukraina har skapat en ny våg av ensamhet, för de som tvingats lämna familjemedlemmar och hem för att fly till säkrare platser.
Marina Svensson är organist i kyrkan och delaktig i mötesplatsen. Strax efter att hon anlänt kommer en grupp ukrainska kvinnor och deras barn. Marina Svensson talar ryska och underlättar i kommunikationen, då ukrainarna talar både ryska och ukrainska.
Marina Svensson är organist i kyrkan och har en viktig roll på mötesplatsen då hon kan översätta mellan språk.
Kriget i Ukraina har nu pågått i nära åtta månader och under veckan har Ryssland beskjutit flertalet städer, bland annat Charkiv och Kiev, där dessa kvinnor och deras familjer hör hemma. Det syns tydligt i flera ansikten att det har varit dagar och nätter med mycket oro, sorg och tårar.
– De är väldigt ledsna. Deras familjer är ju i fara, säger Marina Svensson.
– Alla går med en klump i magen hela tiden, oron släpper aldrig, säger Oksana Mishko, från Kiev, märkbart berörd.
En brasa värmer fint i oktoberrusket.
Besökarna som kommer till Örnäsgården tar en efter en plats i ett rum där det finns bord, soffor och fåtöljer. Jenny Tervonen ser till att det sprakar en brasa i öppna spisen.
Anna-Stina Lind sitter och pratar med en grupp kvinnor. Marina Svensson hjälper till att tolka.
Marina Svensson och Anna-Stina Lind slår sig ner med en grupp kvinnor vid ett bord och det pratas svenska och ryska om vartannat. Barnen undersöker omgivningen och en liten pojke från Kiev knyter kontakt med Thomas Vaksjö från Hertsön genom att sitta i hans famn och lägga huvudet på hans axel. Ulla Westerlund tar fram en leksakskamera och leker fotograf med pojkarna.
Ulla Vesterlund leker med två av pojkarna som följt med sina mammor till kyrkan.
Mitt i all oro över kriget uppstår skratt och leenden när det pratas om vardagliga saker och språkliga utmaningar. Jenny Tervonen går runt och ser till att ingen blir utan fika.
Vid ett annat bord sitter en grupp män och diskuterar politik. Diakonen Anna-Stina berättar att hon ibland går in och styr samtalen när hon märker att det börjar bli för starka åsiktsyttringar.
– I många av våra verksamheter är det mest kvinnor men till just den här mötesplatsen kommer det ofta fler män.
Oksana Mishko tackar Kenneth Hansson för sötsaker som han har tagit med åt de ukrainska familjerna.
Kenneth Hansson har tagit med sig fikabröd och godis till de ukrainska familjerna och räcker över till Oksana Mishko som lyser upp och tackar honom med en stor kram.
– Det ger enormt mycket glädje i hjärtat att kunna hjälpa till. Det kostar mig så lite. Om jag hade vunnit stora pengar på lotto så hade jag skickat dem till presidenten i Ukraina, säger Kenneth Hansson.
Kenneth Hansson har tagit med sig godsaker som gåvor för att muntra upp de ukrainska familjerna.
Marina Svensson beskriver betydelsen av mötesplatsen för de ukrainska kvinnorna.
– Det värmer dem att se hur människor bryr sig. De får ett varmt bemötande och får vara del i en gemenskap.
Mötesplatsen är en höjdpunkt på dagen för många av besökarna.
Vid det stora fikabordet i mitten tar Bo Beckman ton och läser en dikt. Han känner flera av besökarna från tidigare arbete i kyrkan och hans framträdande fortsätter sedan med en sång av Cornelis Vreeswijk, följt av applåder.
– Vi har en del spontana framträdanden. Det ingår också en andakt, då läser vi diakoner en berättelse och så pratar vi om den, säger Anna-Stina Lind.
Bo Beckman och hustrun Solveig Beckman brukar besöka mötesplatsen tillsammans. Kenneth Hansson frågar Bo om han alltid har varit så romantisk och läst dikter och det hela följs av en tillbakablick på kärlek i ungdomens dagar.
– Som pensionär sitter du mycket hemma, det är livsviktigt att träffa andra. Ändå har ju jag och frun varandra, säger Bo Beckman.
– Många sitter ensamma, de uppskattar verkligen det här, säger Ulla Westerlund medan hon stickar på en benvärmare.
Thomas Vaksjö fick en ung liten kompis den här dagen.
Anna-Stina Lind förklarar att diakonin handlar om att se sin medmänniska.
– När saker händer i världen så står vår dörr öppen. Jag har ju världens bästa jobb, det är så mycket glädje, säger hon.