Den vanligaste hundrasen i Sverige med 38 043 registrerade individer är labrador. En av dessa labradorer heter Lira och bor i Luleå tillsammans med matte Nathalie Engfors.
Både hunden Lira och arbetsplatsen delar hon med sin mor Anneli Engfors. Tillsammans driver de ett hunddagis i Luleå och efter snart ett år som labradorägare förstår hon varför rasen är så populär.
– De är så genomsnälla och glada och går ihop med allt och alla och det är aldrig problem med andra hundar. De är otroliga och passar till alla, säger Nathalie Engfors.
Tidigare har familjen haft en labradorkorsning och flera av hunddagisets gäster har varit labradorer och de kan konstatera att rasen verkligen älskar allt och alla.
– Livet är en fest. Det är fullt ös oavsett väder, allt är roligt, säger Nathalie Engfors.
Det finns två linjer av rasen, jakt- och utställningslabrador. Jaktlabradoren är lite mer arbetsvillig och används ofta inom tullen men även av polisen och den som väljer en sådan får vara inställd på mycket aktiviteter och inte lika mycket soffhäng.
– Det är en allround-hund, det går att göra allt med dem och de är glada, trevliga och lättskötta, de behöver ingen pälsvård, säger Anneli Engfors.
Labradorer är väldigt lättlärda och används även ofta som terapihundar och ledarhundar för synskadade.
– Även om de har drivet att jobba så är de väldigt lugna och positiva till allt. De nöjer sig att bara få vara med, säger Nathalie Engfors.
Det finns väl egentligen bara en nackdel med labradorer och det är deras extrema förkärlek till mat i all dess former. En kärlek som faktiskt kan vara dödlig.
– De saknar en gen som gör att de inte känner mättnadskänsla och kan helt enkelt äta ihjäl sig. Får de tag i en foderpåse så äter de tills magsäcken spricker, säger Nathalie Engfors.
Men det kan även vara en fördel vid träning. Vanligt torrfoder är lika läckert för en labrador som en saftig köttbulle är för en "normal" vovve.
– Det är väldigt enkelt när man ska träna och kan använda maten som belöning, säger Nathalie Engfors.
Lira har gett familjen mersmak och en labrador till ska det bli i flocken.
– Det var en på hunddagiset som sade: "Jag vet inte varför det finns andra raser, det behövs inte", säger Anneli Engfors.
Ja, för labradoren verkar livet onekligen vara en fest, även fast man aldrig är riktigt mätt eller belåten. Men det kanske är det som är tricket?