Porsön i början av mars i år. I området råder ett lugn, det enda som bryter av eftermiddagslunken är alla som med stressande steg skyndar in i matbutiken. Studenter promenerar över bron i båda riktningarna, möter äldre människor som sakta tar sig fram med stöd av sina rullatorer. Det är bilden av ett helt vanligt bostadsområde, en av Luleås stadsdelar. Universitetet påverkar i allra högsta grad befolkningens sammansättning och studenterna drar ned medelinkomsten i området rejält. Det är kallt, säkert 15 minusgrader. Själva centrum är slitet, betongen gör sitt till för helhetsintrycket. Byggt i början av 1970-talet och inte renoverat sedan dess. Skylten sitter kvar, men Lulebos områdeskontor är stängt. Snart kan hälsocentralen gå samma öde till mötes.
– När samhällets närvaro försvinner tenderar något annat att ta över, konstaterar kommunpolisen Stefan Ström i en intervju några månader senare.
Ingen av de som vi möter tycks ha en bild av Porsön som ett utsatt och brottsdrabbat område, tvärtom. Daniel Sundberg med sonen Lukas i pulka trivs bra här.
– Jag är född och uppvuxen i Luleå och har bott här i fyra-fem år. Det passade bra att bo här, när jag började plugga igen. Och förskolan här, Uddens förskola, är jättefin, säger han med eftertryck.
Visst har han, som många andra, märkt av en del av oron i området den sista tiden. Han konstaterar att det tycks handla om några utåtagerande ungdomar. Men det är kanske inte bara ungdomarna, funderar han. Mycket behöver göras, för att centrum ska bli trivsamt. Han skulle gärna se att de medborgardialoger som har hållits leder till konkreta åtgärder.
– Folk tröttnar annars. Det blir en frustration över att inget händer.
Mikael Åkerström är en annan Porsöbo vi möter. Han har inte själv märkt så mycket av oroligheterna, men han hör då och då talas om människor som inte längre vågar gå ut på kvällarna.
När vi besöker Porsö centrum på kvällstid igen har första veckan i maj precis passerat, men kylan håller Luleå i sitt grepp. Vi förstår efter samtal med Stefan Ström att ofredanden och småbråk förekommer i centrum med jämna mellanrum. Bakom händelserna står fortfarande ungdomar, kärnan i gänget består av sex-sju personer.
Inget särskilt händer denna kväll heller. De flesta vi möter är på väg till eller från Icabutiken. En ensam pojke studsar en basketboll inne på skolgården, en man vi möter blåser ut en rökpuff med sötaktig lukt. Snön är i stort sett borta och avslöjar ett skräpigt stadsdelscentrum. Tomma cigarettpaket i rabatterna. Slitna sittbänkar och fulklotter på papperskorgarna.
Ewa-Charlotte Faarinen och sonen Alexander är ute med familjens hund, Tippex.
– Vi har bott här i elva år, berättar hon.
Familjen bor uppe på Porsöberget, där har inget av det senaste årets oroligheter märkts av. Visst har familjen hört om saker som har hänt, men de har inte själva upplevt någonting av det. Precis som de flesta andra Porsöbor vi har pratat med konstaterar Ewa-Charlotte Faarinen att centrum är en sorglig syn. Hon vill att det görs mer levande, så att det kan ge en attraktiv bild av Porsön och av Luleå till studenter och andra som kommer hit.
– Som det är nu kan jag tänka mig att många väljer bort Porsön som bostadsområde när de ser hur det ser ut här.
0920-26 28 65