Men utöver det så är Eva-Lisa Hageback Niska en färgstark och fartig 70-åring som famnar livet.
Resor, upplevelser, dans och trevligheter i goda vänners lag vill hon bjuda sig själv på och gör det också.
Det är lätt att ha fördomar. Och kanske tänker man att en mamma och mormor i Eva-Lisas år mest sitter hemma och stickar och väntar på att barnen ska ringa om hjälp. Och omsorger har hon om de sina, med barnhämtning och bullbak och matlagning, men hon gör det inte av någon plikt.
- Jag måste ingenting, säger hon spjuveraktigt när vi frågar om hon känner kravet på sig.
Förverkligat drömmar
Nej, krav känner hon inte, bara välbefinnandet över att få hjälpa till när hennes nära och kära som har fullt upp i livet behöver en hand till för att få vardagen att gå ihop.
Hon pratar om glädjen att få satsa på sig själv också. Och genom åren har hon förverkligat drömmar och kämpat sig genom tuffa perioder då hon stått med hela ansvaret på sina axlar.
- Jag har fått klara mig själv men ingenting är omöjligt, säger hon positivt.
Då Eva-Lisa bara var 35 år dog maken Folke i cancer.
- Jag blev ensam med barnen som var små. Jag jobbade som förskollärare och gick ned till halvtid för att barnen skulle få vara hemma så mycket som möjligt. Det var full uppmärksamhet på dem, läxläsning och annat, säger hon.
Under småbarnsåren hade hon också på sin lott att titta till sin mamma Emma-Maria Niska, en kraftkvinna från Erkheikki som i sin tur fostrade sju barn och bedrev verksamhet i Pajala med uthyrning av rum och matservering därtill.
Ärvt mycket
- Hon var helt enorm, säger Eva-Lisa om sin mamma och säger att hon själv ärvt mycket av den kraftfullheten själv.
- Man får väl säga det om sig själv om ingen annan gör det, skrattar hon gott.
Fast där tog hon nog i, för sonen Niklas som jobbar som finansman i Hongkong och dotter Charlotte, ingenjör i Luleå, hyllar sin företagsamma mamma.
- Du kommer att överleva oss alla, mamma, brukar dottern säga, ler Eva-Lisa.
Vid filmen
Hon berättar att hon till exempel tävlat i skidåkning. Bland annat körde hon Tjejvasan 1998 tillsammans med dottern. Och hon har också varit "vid filmen".
- Jo, jag har varit statist i 15 filmer, bland annat Grabben i graven bredvid och i en film där Mikael Persbrandt var med, säger hon glatt.
Att få vara med sina nära är den bästa gåva hon kan tänka sig, svarar hon på frågan om den finaste morsdagspresent hon fått. Kontakten med barnen är tät.
- Vi reser tillsammans och träffas ofta. Nu senast var vi i Paris och firade min 70-årsdag och ena barnbarnets sjuårsdag.
Jobbar extra
Och även om 70 kan tyckas vara en aktningsvärd ålder så har denna mamma och mormor och svärmor inte för avsikt att sätta sig i gungstolen. Nej, snarare så fortsätter hon ligga i "selen"på flera sätt.
- Ja, jag jobbar fortfarande extra då och då i förskolan. Jag har älskat mitt jobb under 40 år och alla mina fina barn och föräldrar som jag ofta möter härute på Hertsön.
Så hon är faktiskt en "mamma" ur den synvinkeln också, att ha fått betyda mycket för så många barn och deras anhöriga.
Kul hoppa fallskärm
Och att livet kommer att bjuda på mycket mera skoj är hon säker på. Och apropå sele:
- När jag stod där högst upp i Eiffeltornet i Paris så tänkte jag att hoppa fallskärm vore ju kul.
Åh, herrejisses, vilken tuffing, tänker här författaren av denna artikel, men det kommer fler svar på frågan om framtidsplanerna:
- Jag skulle faktiskt vilja skaffa mig en tatuering också, på axeln. Alltid skulle det väl reta någon, säger hon glatt, denna mamma och mormor som firar Mors dag i stugan i Lulnäset med så många som möjligt ur familjen.