Han vill ge djuren ett värdigt slut

Det är lugnt och fridfullt på den stora gården i Yttersta utanför Lillpite. Förutom några gälla hundskall från granngården hörs bara den brusande älven, som ligger bara ett stenkast bort. Det är här som Rikard Nilsson, 30, ska hjälpa länets djurägare att ge sina djur ett värdigt slut.
När beskedet kom att Luleå djurkremering skulle rivas, bestämde sig Rikard Nilsson för att ta saken i egna händer. I vad som utanpå ser ut som ett helt vanligt garage på hans gård, har han nu byggt ett smådjurskrematorium.
- Jag har genom mitt jobb på djurkliniken sett att det finns ett jättebehov av ett smådjurskrematorium. Förutom det på Djursjukhuset i Gammelstad, som bara tar emot djur de själva haft hand om, finns det inget närmare krematorium än det i Umeå, säger han.

Premiär förra veckan
För en vecka sedan hade han premiär för sin verksamhet och proveldade i den tio ton tunga ugnen. Ugnen hettas upp till en temperatur på 1.300 grader, för att garantera totalförbränning. Lukter undviks därmed också. Han hanterar bara frysta kroppar, för att minska risken för lukter och smittor. Själv tycker Rikard Nilsson inte att arbetet han utför är särskilt märkligt, men visst har han fått en del reaktioner från folk som finner det något suspekt.
- Det skulle bli betydligt mer personligt om jag träffade djurägarna. Ibland känner jag igen djurnamnen, då känns det lite mer. Men annars försöker jag koppla bort och tänka att det bara är frysta kroppar jag hanterar.
Den gigantiska ugnen kostade 150.000 kronor och sammanlagt har Rikard Nilsson lagt ut omkring 600.000 för att komma igång med sin verksamhet. Innan han startade gjorde han en kalkyl där han räknade ut att det finns runt 20.000 hundar i Norrbotten. Medellivslängden på en hund är tio år, därmed borde det dö runt 2.000 hundar varje år. Utöver hundarna tillkommer även alla katter, kaniner, reptiler och fåglar som ägarna vill ska kremeras.

Urna för att minnas
- Största orsaken till att jag startade det här är att behovet definitivt finns. Jag har fått mycket positiv respons från kunder på jobbet, som håller med om att detta behövs.
Rikard Nilsson berättar att det just nu är högsäsong, vilket inte bara beror på att många djur får det jobbigt i sommarvärmen. Både inför sommarsemestern och inför julen får djurägarna mer tid med sina djur, och märker då tydligare av ifall djuren inte mår så bra.
- Dessa tider reser en hel del djurägare också bort, och vill inte lämna sitt gamla eller sjuka djur hemma. Många bestämmer sig då för att det bästa är att låta djuret somna in.
Rikard Nilsson berättar att många väljer kremering för att exempelvis kunna sprida ut askan på djurets favoritplats, eller förvara den i en urna i bokhyllan där man sedan kan gå förbi och minnas.
- Det blir ett ganska smärtfritt sätt för ägarna att ge djuren ett värdigt slut. Djuret lämnas in på veterinärkliniken och hämtas sedan på samma ställe efteråt. Det hela är väldigt lindrigt, man slipper bekymmer med att exempelvis gräva ner djuret.

Mycket känslor inblandade
Rikard Nilsson ser sig själv som en riktig djurvän, och började sin karriär på grisfarmen i Alvik. I dag jobbar han heltid som en "allt i allo" på Djurkliniken i Öjebyn, främst på röntgenavdelningen. Därmed bemöter han dagligen djurägare som tampas med sorgen efter att ha förlorat ett djur.
- Van blir man väl aldrig. Men det gäller att försöka lösa situationen på ett så snabbt och smidigt sätt som möjligt. Jag vet själv hur det känns när man har tagit bort ett djur, det är bland det värsta man kan göra. Det handlar ju ofta om en livskamrat, någon man varit med varje dag i tio år.
Han menar att det är väldigt mycket känslor inblandade, och att det därför är viktigt att situationen sköts på ett snyggt och etiskt sätt. Rikard Nilsson försöker vara lyhörd för vad kunderna vill ha och gör det bästa för att tillgodose deras behov.
- Djurägaren ska veta att när de lämnar in sin hund Fridolf för kremering så är det Fridolf de sedan får tillbaka, och inte något annat djur.