Luleå
Att bli stridspilot var ingen pojkdröm för Stefan Kaarle då han växte upp i Piteå, där han för övrigt bor. Inte heller väcktes intresset för det militära efter att han gjort lumpen vid I 22 i Kiruna.
– Nej, då kände jag mig ganska mätt på det och var nog ganska säker på att inte börja jobba inom det militära, berättar han.
Han hade lika gärna kunnat gå i sin fars och sin brors fotspår och börjat jobba med något inom pappersindustrin, men slumpen ville annat. Han följde med en barndomskompis, som gjort lumpen vid F 21, till Arbetsförmedlingen för att söka jobb. De sökte en massa olika jobb, bland annat som stridspilot inom Flygvapnet.
– Då jag blev kallad till de första testerna hade jag glömt bort att jag sökt, säger Stefan Kaarle och påpekar att kompisen inte hade samma lycka.
Han klarade alla tester och blev antagen till flygskolan i Ljungbyhed. Efter utbildning där och i Uppsala fick han 1995 jobb som stridspilot vid F 21.
– Och jag har världens bästa jobb, förklarar han.
Första åren flög han Viggen, men sedan år 2000 är det JAS Gripen 39, som planet officiellt kallas, som gäller.
– Jag var först av alla vid F 21 att flyga JAS. Först flög jag vid Såtenäs och 2001 fick vi JAS här på F 21. Då var jag och några till ansvariga för omskolningen här, berättar han.
Vad är då skillnaden mellan att flyga Viggen och att flyga JAS?
– Till viss mån är det jättelikt och på ett annat sätt väldigt olikt. Populistiskt kan man säga att Viggen är som en amerikansk Cheva från 1958 och JAS som en Ferrari, men båda har sin tjusning, förklarar Stefan Kaarle.
I december i år passerade han 2 000 flygtimmar i JAS. Ingen har flugit mer. En förklaring till att det blivit så många timmar är att han gillar att flyga. I stort sett flyger han ett pass varje dag han är i tjänst. Sedan är det övningar både i Sverige och i utlandet.
Dessutom är han en av två uppvisningsflygare i landet som flyger JAS. Något som inneburit att han får åka runt i hela världen och visa upp sina och flygplanets färdigheter.
Nästa flyguppvisning är i samband med att Total-SM i Piteå invigs på onsdag. Han intygar att det inte är så farligt som det kan se ut.
– Det ska se spektakulärt ut, men allt görs enligt ett exakt program och allt görs likadant varje gång. Det är inte så att man bara snurrar runt i luften, påpekar han.
Rädd är han aldrig då han sitter i sitt flygplan. Han hann inte ens bli rädd den gången då han blev utskjuten ur planet. Det hände den 19 april 2007, på låg höjd ovanför landningsplatsen i Vidsel. De hade nyligen gått över från JAS 39 Gripen A till modell 39 C. Handtaget som man ska trycka på vid en nödsituation sitter mellan benen på piloten och hade ett något annorlunda utförande på den nya flygplanstypen.
– Då jag svängde spändes mina välskapta lår och handtaget trycktes uppåt och ut for jag. Det var både spektakulärt och förvånande. Plötslig hängde jag i en fallskärm 70 meter ovanför backen och fem-sex sekunder senare var jag på backen, förklarar han händelsen.
Han klarade sig helt oskadd och några dagar senare var han uppe och flög igen. Sedan byggdes nödhandtaget om och några fler olyckor har inte hänt med något JAS-plan sedan dess. Eftersom han är den senaste som var med om en krasch får han också åka runt till andra piloter och berätta om sin upplevelse.
I Sverige är det få kvinnor som blir stridspiloter. Vid F 21 finns i dag ingen kvinnlig stridspilot och i hela landet endast en.
– Det tycker jag är synd. Vad det beror på vet jag inte, men det är väldigt få kvinnor i Sverige som söker till yrket. I många andra länder finns det betydlig fler kvinnliga stridspiloter, påpekar han.
Han har tre döttrar som är åtta, tio och tolv år gamla. Han skulle gärna se att de gick i hans fotspår och blev stridspiloter.
– Jag har sagt det till tolvåringen, men hon säger att hon vill flytta till New York och börja sminka folk, säger han och skrattar.
I dag är han 45 år och han tänker flyga tills det att han blir 55 år, som är åldergränsen för en stridpilot. Så tio år till får han flyga och slå världsrekord varje dag. Hur han ska klara ett liv utan att flyga vet han inte. Något civilt flygcertifikat har han inte heller.
– Men jag är så nördig att jag nog kommer att flyga någonting även efter det , säger Stefan Kaarle.