Roger Jönsson glider mot pension.
Roger Jönsson växte upp som näst yngsta barnet i en stor syskonskara. Totalt var de elva barn i huset i Vallsjärv i Överkalix kommun. Pappa arbetade i skogen och mamma tog hand om resten.
Det var en annan tid. Fadern började arbeta redan som 12-åring efter sex år i folkskola. Modern gick på arbetsstuga innan de kom att gifta sig drygt 20 år gamla 1946.
– Mamma och pappa var egentligen ganska typiska norrbottningar på det sättet om man nu kan prata om typiska.
Skola gick han i Jokkfall och med åren kom de äldre syskonen att flytta ut ett efter ett.
Stålverk 80-boom i Luleå. Familjen som numera bestod av fem personer, lämnade lugnet i byn och flyttade till staden med neon och storstadspuls. Eller nja, vi pratar trots allt om Luleå 1974 och det nya bostadsområdet Hertsön med högstadiet på Norra Örnässkolan.
– Det var en upplevelse men det var snälla människor även där. Jag trivdes jättebra.
Men trots allt en stor skillnad mot livet i Vallsjärv med omnejd, där alla pappor arbetade i skogen och alla mammor var hemmafruar. I Luleå fanns det bevis på att något annat hägrade där bortom skogen. Andra stigar att välja.
När han var 14 år dog hans pappa, endast 52 år gammal. Efter skolan och lumpen väntade arbete på Saab Scania.
– När jag hade varit ett år där började jag fundera, vad ska jag göra?
Han vill inte kalla det för en klassresa men har var den första i familjen som läste på universitet.
– Jag är inte bekväm med det begreppet. Jag tycker inte att man kan resa bort från vem man är, säger han.
Klassresa eller inte, universitetsstudier i Umeå blev det i alla fall och som nyutbildad personalvetare väntade statlig anställning vid SJ.
Detta var i privatiseringens tidevarv och när det mest kom att handla om uppsägningar sköt han ut sig.
– Jag var handelsresande i uppsägningar, det var det enda vi höll på med. Så jag kände, fy fan, det här är inte min grej.
Han bytte spår och växlade om till journalist.
– Jag gick Kalix folkhögskola i ett år och sedan jobbade jag på Kuriren under ett halvår.
Efter det blev det Malmö under ett år då hans fru skulle läsa in examen i Lund. Under den tiden såddes ett frö om att kanske skriva en bok.
1995 kom debutromanen ”Fightern från Fittbergsliden” som handlar om en pojke som flyttade från landet in till staden. Låter det bekant?
– Det är klart att jag använde mitt eget liv som referens men den är inte självbiografisk på något sätt.
Det kom att bli ytterligare två böcker under pseudonymen Zebaot X.
– Roger Jönsson från Vallsjärv, ett av elva barn, han är ju inte speciellt intressant. Och då valde jag en pseudonym.
– Det är en märklig värld att vara författare. Av dem som kände till mig var det en begränsad del som hade läst böckerna.
För övrigt tycker han att diskussionen mer ska handla om det man har försökt att berätta än om vem personen som har skrivit det är.
– Jag hittade en målgrupp som läste smalare böcker. Jag vet inte om man kan kalla det ”underground”, för jag vet inte riktigt vad det är. Men mycket handlar om tajming.
I 30 år har Roger Jönsson vårdat sin pärla som han till stora delar har byggt själv.
Sedan väntade nära 30 år i kommunikationens tjänst. Först som informationschef på Länsstyrelsen, sedan som informationsdirektör vid Polismyndigheten. Efter det var han kommunikationschef på Luleå kommun och nu avgående kommunikationsdirektör på Region Norrbotten.
Han har aldrig varit tvåsiffrigt på en arbetsplats och konstaterar att alla jobb har haft plus och minus men tiden på kommunen, när det blåste som hårdast kring Lekfalk-affären var jobbig.
Under hösten 2019 fick den dåvarande kommundirektören Mikael Lekfalk sparken sedan han tecknat ett vidlyftigt konsultavtal, bakom ryggen på politiken.
– Det var inte kul och det stänkte över på alla men jag tog beslutet att vi skulle ha total öppenhet. Allt som kunde lämnas ut lämnade vi ut, det är det enda sättet att hantera sådana saker, säger han.
Till Regionen kom han mitt under en pågående pandemi i april 2021 och strax efter sade facken upp avtalen med regionen. Ett år senare tvingade dåvarande regiondirektören Anna-Stina Nordmark Nilsson att avgå efter massiv kritik.
– Det var en speciell tid att komma till ett nytt jobb. När väl pandemin var över blev det lite mer fokus framåt än här och nu, säger han.
Det var bestämt redan från början att det bara skulle bli tre år i Regionhuset. Nu har han startat en firma tillsammans med en kompis.
– Vi kommer att glida ut ur arbetslivet med att ta på oss uppdrag kopplat till det som vi har jobbat med.
På fritiden tillbringas stor del i stugan ute i Lövskär och till och från arbetet väljer han helst att köra den motorcykel som han faktiskt har byggt själv.
Och det där med att bygga är något som han gillar. Inte för att han ångrar sitt karriärsval men om han kunde göra om allt skulle kanske ändå byggnadssnickare vara det yrke som lockar mest.
Ni hör – skogen och trä kallar.
– Jag har byggt en sovstuga och en bastu. Det är riktigt kul, säger han.
Nu lämnar Roger Jönsson chefstjänsten på Region Norrbotten för att bli sin egen.
2013 drabbades han av cancer. Besvären kom kring julen – eller magontet hade kommit tidigare än så men ”det går över-tänket” gjorde att han inte sökte vård.
– Det var superstressigt på jobbet och jag sköt upp att gå till vårdcentralen.
Men smärtan gick inte över och på juldagen var smärtorna så kraftiga att han inte kunde ligga ned utan fick sova sittandes i soffan.
– Det var inte så att jag behövde åka in akut men jag kände att det var något skit.
I mellandagarna tog han kontakt med vårdcentralen och läkaren konstaterade direkt magsår. Han blev hemskickad med medicin och restriktioner kring stark mat.
– Jag åkte hem och försökte leva ett sunt liv. Det blev lite bättre men inte bra.
Han kunde stå och gå men inte ligga. Varje natt gick han och vandrade eller försökte sova sittande.
– Jag hade så ont att jag grinade och min fru konstaterade att det var ohållbart. Efter två månader med stigande smärta åkte vi in till akuten där de konstaterade att jag hade två tumörer i magen.
Beskedet följdes av ett halvårs behandling med cellgifter.
– Sedan gick jag på täta kontroller för att se om det skulle komma tillbaka. Jag har kvar en av tumörerna i magen men den är inte aggressiv.
Efter fem år friskförklarades han helt men går fortfarande på regelbundna kontroller.
– Får jag ont i magen i tre dagar så åker stresshormonerna upp. Men det är ingenting som förmörkar mitt liv. Det är ett avslutat kapitel, konstaterar han.
Och apropå kapitel. Det finns ett embryo till en ny bok. Men som han själv säger:
– Man ska inte prata om böcker man inte har skrivit men jag skulle vilja skriva en bok kring raggarkulturen i Sverige.
– Frågan är om min senaste bok även var min sista. Jag har svaret på det när de skottar ner mig.
Snart finns tiden att skriva i alla fall.