Han håller ordning i natten

Det är fredag kväll och
Kenneth Johansson börjar sin långa vandring genom sjukhusets kulvertar. Minst tre gånger varje natt går han rundan i sjukhusets källare och kontrollerar alla utrymmen för att se att inga obehöriga har tagit sig in och att inga läckage har uppstått.- Nu går vi rakt under sjukgymnastikens bassäng,
berättar han och pekar mot taket.Hur många kilometer han går varje natt vet han inte.- Men åtskilliga mil har det blivit genom åren.Två vakter varje natt
De är två vakter som arbetar på natten. En av dem börjar klockan fem på eftermiddagen, en börjar sju. De arbetar till fem på morgonen, utom på helgerna då det finns vakter i tjänst dygnet runt. - Det blir många koppar kaffe under ett nattpass. Tröttast är man mellan tre och fem på morgonen, särskilt om det inte händer någonting, berättar Kenneth
Johansson och trycker på en knapp på kaffeautomaten.En av ordningsvakterna är alltid stationerad på akuten, där det brukar vara mest oroligt. En ansvarar för övriga delar av sjukhuset. - Ibland behöver vi vara två och då hjälps vi åt. Det kan till exempel hända om det kommer in en känd våldsman.Kenneth Johansson arbetar också som ordningsvakt på krogen vissa kvällar. Det finns en avgörande skillnad mellan arbetet på krogen och arbetet på sjukhuset, konstaterar han.- På krogen avvisar du människor som är aggressiva. På sjukhuset måste alla få sin behandling, du kan aldrig skicka hem någon som uppträder stökigt.Bara närvaron av honom brukar få de flesta att lugna sig. Ibland räcker det med att han står bakom dörren
medan doktorn syr ett sår. - Mitt jobb går i första hand ut på att personalen ska
känna sig trygg. Deras säkerhet är prio ett för mig.Kan ingripa handgripligt
Han kan också ingripa mer handgripligt om det behövs.- Jag har rätt att använda både batong och handfängsel. Men blir det riktigt oroligt ringer jag polisen.Ibland är det inte patienterna utan deras vänner som skapar problem.- Det kan ha varit ett slagsmål på stan och det kommer in ett helt gäng av personer som är både berusade och
aggressiva. De sitter i väntrummet och skränar i fyllan och då får vi lugna dem så att inte övriga patienter blir skrämda.Sådana gånger avvisar han ofta hela kompisgänget,
utom kanske en som får stanna hos sin vän. Personalen får informera honom om det finns uppgifter i journalen att patienterna kan vara våldsamma eller om de har en smittsam sjukdom, till exempel HIV.-Det värsta är om det kommer in någon som vi inte alls känner till eller har några uppgifter om. Han minns en person från södra Sverige som var intagen på vuxenpsykiatriska
avdelningen och som var väldigt orolig. Personalen visste ingenting om honom. När Kenneth Johansson kom dit hade han barrikaderat sig på sitt rum.- Som tur var ringde jag
polisen den gången, för när vi öppnade dörren visade det sig att han bar kniv.Polisman beskjuten
Kenneth Johansson arbetade också förrförra sommaren när en polisman blev beskjuten i Älvsbyn.- Det flockades journalister här utanför som försökte fotografera varenda ambulans som kom in. Den gången fick jag skydda patienterna från att komma med på bild genom att ställa mig i vägen. Jag kom nog själv med på en massa bilder, minns han och ler.Även om det är på de
psykiatriska avdelningarna och akuten som det oftast kommer in stökiga patienter händer det att han får rycka ut även till andra avdelningar.- Dementa patienter kan ibland vara aggressiva och de kan ju ligga inne på vilken
avdelning som helst för att de har någon annan sjukdom också. Det gäller även psykiskt sjuka.Larm kopplade till sökaren
I Kenneth Johanssons arbete ingår en rad olika bevakningsuppgifter. Han ansvarar för låsning av alla dörrar på kvällarna. I en monitor bevakar han den stora bilparkeringen. Till sin sökare har han kopplat alla inbrottslarm, brandlarm och överfallslarm på sjukhuset. - Om en sköterska känner sig trängd trycker hon på en knapp på sitt bälte. Då ser jag på min sökare exakt vilket rum på sjukhuset hon befinner sig på. Flyttar hon på sig ser jag det också.En av medicinavdelningarna har ikväll problem med en dement patient som vill avlägsna sig från avdelningen. Kenneth Johansson går dit och låser dörren, så att den bara går att öppna om man samtidigt trycker på en knapp bredvid dörren. När kvinnan senare på kvällen försvinner igen inne på avdelningen går han dit för att hjälpa till att leta.- Jag får vara något av en allt-i-allo, säger han.Han går korridoren bort mot barnavdelningen och tar hissen upp till plan fyra där barnpsyk ligger. En mentalskötare och en sjuksköterska tar glatt emot honom.- Vi är ju mest kvinnor som jobbar här. När det kommer in en stor stark karl brukar det lugna sig direkt, berättar Birgit Hansson.Han går också förbi vuxenpsyk för att höra efter hur de har det ikväll. Sjuksköterskan Tuulikki Tornberg står i kvällssolen utanför avdelningen medan en grupp patienter går ut och röker. - Det är en stor trygghet för oss på avdelningen att vakterna finns. Vi ringer ganska ofta till dem och det är aldrig några sura miner, säger hon.När Kenneth Johansson har lämnat vuxenpsyk upptäcker han några ungdomar som busar utanför kaféet i entrén. De har hittat rullstolar och en sparkcykel som de kör runt med. När Kenneth Johansson visar sig flyr de sin kos.I övrigt är det lugnt den här fredagskvällen.

Han håller ordning i natten

Kända våldsmän, missbrukare som varit i slagsmål, ungdomar som kör rullstolsrace i foajén och förvirrade äldre som avviker från avdelningen. Kenneth Johansson vakar över Sunderby sjukhus på nätterna. - Rädd? Nej, då skulle jag inte kunna ha det här jobbet.