På Pråmbacken, någon meter från hamnen, står ett rött trähus som rymmer en privatägt museum som inte är öppet för allmänheten. Till höger om ingången finns ett bröllopskort från Hildur Ortmans ateljé i Luleå. Fotografiet föreställer Johan Fredrik Gren från Sävar och fru Maria.
Stig Gren har samlat föremål från öns storhetstid. Längs en vägg förvaras bruksföremål som är tillverkade i öns gjuteri. Den lilla gjutjärnskaminen är över 100 år gammal.
– Jag har inte många personliga minnen av min farfar, men det känns viktigt att hålla historien vid liv.
Det är en tidig dag i juni när vi anländer till Altappens norra hamn. Vi är inte ensamma, myggen väntar i varje snår.
Vi befinner oss på samma plats, där ångslupen Stensborg lägger till vid halvsextiden fredagen 3 juli 1908. Det rapporteras om en kraftig vind. Denna morgon eldas det med plankknubb och inte som brukligt med stenkol, vilket kommer att få förödande konsekvenser.
Ögonvittnen berättar om glöd som slår upp från skorstenen och förs med vinden mot virket i brädgården. Öbor flyr undan elden. Många tvingas lämna sina ägodelar. De springer i panik med barn längs hela ön och över till den intilliggande ön Liggskär. Lyckligtvis går inget människoliv till spillo. Gnistor från den häftiga branden blåser ända till Sandön där mindre bränder utbryter.
Dagen efter står bara tre byggnader kvar på Altappen; skolan, byggmästarbostaden och sågverket. Trots att sågen inte eldhärjas kommer produktionen aldrig att återupptas. Den bedöms vara för olönsam.
– Förr brukade jag ta skolklasser hit för att visa historien. Det hade varit kul att någon gång få arrangera en guidetur för vuxna, men båttransporten utgör ett problem, säger vår ciceron Ulf Garney från Luleå hembygdsförening.
Altappen ligger en kilometer från Lövskärs fiskehamn och elva kilometer från Luleå centrum. 1871 köper det engelska bolaget New Gellivare Co Ltd tre obebyggda skär. Förutom Altappen ingår också Lilla och Stora finnklippan i affären.
Ägaren Giles Loders plan är att bygga en ångdrivet, modernt sågverk. Genom att förlägga industrin på en ö förlängs utskeppningsäsongen med tre veckor.
Industriepoken varar i 37 år. Med hjälp av rester från sågverket byggs lastkajer. Spinken används också för att fylla igen utrymmet mellan de tre skären och till att driva ett valsverk. Mellan 1872-79 finns även ett gjuteri och en mekanisk verkstad.
Det är den tidens största arbetsplats i Luleå. Enligt Staffan Hansson, professor i teknikhistoria vid LTU, uppger företaget 1906 i en rapport till Kommerskollegium 458 anställda, varav 72 personer under 18 år. Samma år har Luleå totalt 9 116 invånare.
– Här stod ångmaskinen. Den höga skorstenen syntes vida omkring, berättar Ulf Garney.
I dag finns bara ruiner kvar av de fem manskapshusen. På den tiden är bristen på bostäder så stor att det bor upp till tio personer i enrummare.
– Det fanns det inga brunnar. Öborna hämtade dricksvatten från älven, berättar Ulf Garney.
Högbanan och plankstigen är borta. Några grova almar vittnar om var den herrgårdens omtalade trädgård låg. Den innehåller inte bara ovanliga träd, utan också exklusiva bärbuskar och jordgubbar.
Johan Fredrik Gren köper Byggmästarvillan som fortfarande är i släktens ägo, men huset har förlorat sin forna glans.
– Jag är född här, men det går inte längre att bo där. Tyvärr har vi drabbats av inbrott. Därför har jag låtit bomma igen huset, berättar Stig Gren.
Utanför finns en björkallé som öns skolbarn passerar varje morgon. I dag finns inget kvar av mönsterskolan i öns bortre ände.
Vid allén finns en äng som en gång var en fotbollsplan. Altappens IF med idel seniga sågverksarbetare lär ha varit en fruktad motståndare.
I dag finns bara två sommarboende kvar på ön. Stig Gren är fortfarande verksam som fiskare. Restaurangen lade han ned för sju-åtta år sedan, även om det händer att han fortfarande tar emot slutna sällskap.
– Det är egentligen synd att Fritz Olsson inte fick köpa ön. Han hade sålt sommarstugetomter. I dag ägs ön av Luleå kommun som gör absolut inget. Det löper två stora fårstängsel tvärs över hela ön, trots att det inte längre finns några får här som håller landskapet öppet. Tyvärr händer det att rådjur fastnar i stängslet. Det här borde Luleå kommun ta tag i. Skriv det, uppmanar Stig Gren.