I augusti fick trebarnspappan beskedet om sin obotliga cancer i buken.
Det innebar inte bara en chock för familjen utan orsakade också en förstämning kring fikabordet på Byggcity, där Håkan Apelqvist arbetat under de senaste två åren.
De bygger för sin cansersjuke vän.
Arbetskamraterna beslutade sig för att göra en insats och hjälpa till med renoveringen av tvåplansvillan på Bredviken i Luleå.
Klockan sju på lördagsmorgonen skred de till verket. Kurirens artikel om de 16 snickarna som byggde för sin arbetskamrat fick stor spridning på Internet.
Under helgen har hälsningar från hela landet strömmat in. Mobiltelefonen har ringt i ett.
– Som tur är jag rätt dålig på att svara i mobilen, men jag har läst hälsningarna. Man känner igen många namn och blir förstås varm av att läsa alla vänliga ord.
När Kuriren kom på besök under måndagen sitter han uppkrupen på en stege i vad som ska bli vardagsrummet och berättar om helgen som gick.
Det blev en lång lördag, där arbetskamraterna satte upp ett högt tempo. Ytterväggar revs, golv bröts upp.
– Det gick så snabbt att jag inte riktigt hann med. Man är ju utrustad med ett kontrollbehov, men det var full aktivitet överallt och det bara att försöka hjälpa till med det lilla man kan.
När siste man lämnade bygget var de nya ytterväggarna på plats och Håkan Apelqvist redo för sängen.
– Jag var helt slut. Jag somnade direkt och vaknade inte förrän någon knackade hårt på dörren. Det hade redan hunnit bli söndagsmorgon och mina jobbarkompisar var tillbaka.
På måndagen kan man utskilja det som ska bli ett hem. Visserligen fattas en innervägg och en trappa som monterats ned för att lackas.
Håkan Apelqvists glädje går inte att ta miste på. Han bedömer att helgens insats motsvarar en månads arbete för en person.
Planen är att arbetskamraterna ska återvända vid ett senare tillfälle och fullfölja bygget. Två målare har erbjudit sig att sätta färg på hemmet utan ersättning.
– Sedan jag fick cancerbeskedet har jag tänkt mycket på mina barn. Visst är det tungt att vara sjukskriven, men det är allra jobbigast för mina barn. Huset är viktigt för mig. Det innebär en trygghet som jag vill ge till mina barn.
På onsdag är han tillbaka på Sunderby sjukhus. Då ska han på nytt injicera cellgift som ska bekämpa den växande svulsten.
Med tanke på det som hänt, har du någon hälsning till alla som hört av sig?
– Jag är förstås tacksam, men framför allt är jag glad att mina arbetskamrater får den uppskattning som de förtjänar. De är fantastiska.