I fjol var det en groda som förgyllde Stadsparken. Fram till på tisdagsmorgonen var det en hemlighet vilket djur som skulle bli Luleå kommuns iskonstnär Hans Englunds 28:e isdjur. Och det blev den fridlysta och utrotningshotade vitryggiga hackspetten.
- I år är det inte jag som bestämt vilket djur vi skulle göra, utan det gjorde mina chefer. Att det blev en så sällsynt fågel som den vitryggiga hackspetten beror på att man hittat ett häckande par här i Luleå, berättar han.
10,5 ton tung
Den minnesgoda kommer kanske ihåg att det här inte är första hackspetten som han gjort. För 1993 var det också en hackspett av is i Stadsparken.
- Fast det var en större hackspett, påpekar Hans Englund och erkänner att han själv inte ser någon större skillnad på de två arterna.
Årets exemplar väger 10,5 ton och transporterades i två delar in till stan från Björsbyn, där han och hans arbetskamrater jobbat sedan någon vecka före jul med att tillverka hackspetten.
- Det hade givetvis varit kul om vi hade kunnat få ut den före jul eller till nyår, men det är sällan vi lyckas med det på grund av att det blir blida, förklarar Hans Englund, som är nöjd med årets skapelse.
Proportionerna svårast
Det här är som sagt var det 28:e isdjuret som han gjort till Stadsparken.
Dessutom har det blivit en hel del andra djur och annan iskonst under årens lopp.
-Det svåra är proportionerna. Svårast är nog att få huvudet att se naturligt ut, förklarar han.
Helt färdig blir dock inte hackspetten förrän till helgen då det ska gå att åka i rutschkanan på hackspettens rygg. I år har man medvetet inte gjort den lika hög som tidigare, allt för att dämpa farten något.
- Förra året hade vi en räknare som räknade alla som klättrade upp på grodan och det blev cirka 60.000. Om alla åkte ner vet man ju inte, säger han.
Förhoppningsvis blir det inte plusgrader de närmaste veckorna, för det gillar inte hackspettar gjorda av is.
- Så länge inte solen står allt för högt upp klarar den sig bra. För solen tar väldigt hårt på isen, även om det är minusgrader ute, påpekar Hans Englund.