Det är nästan tomt framför LTU-scenen när Kajsa Grytt går på med Jag klarar mig ändå och det gör hon också, klarar sig ändå alltså. Eller mer såhär: Hon bryr sig inte. Folk strömmar till, ställer sig så att bara en halvmåne är tom längst fram, typiskt trevlig publik. Lite äldre än det vanliga festivalklientelet. Inget konstigt med det. Kajsa Grytt är sedan länge en ikon från tiden med Tant Strul. I vår släppte hon en bok om sitt liv och även senaste skivan En kvinna under påverkan.
Tant Strul-låtarna Dunkar varmt och framförallt Hela mitt guld är så fruktansvärt bra. Det existerar inte många sådana låtar. Slicka mig ren uteblir tyvärr. Grytt är på ett fantastiskt humör; även de sega stämstunderna blir rätt kul. ”Kan inte någon berätta en historia?” frågar hon sitt band och vänder sig till vänster ”Jari Hapaalainen, kan inte du berätta en historia?” Tystnaden breder ut sig. Alla skrattar. Sedan spelar hon Men ge upp! från nya skivan som är lite för mycket rock för min smak men Du ska ramla du ska trilla är en given höjdpunkt. Allt faller är en grym avslutning.