– Eftersom det bara är en produktionslinje tillgänglig så kan du inte få ner produktionskostnaderna till den nivå som behövs. Det funkade till nöds när produktionen inleddes före prisfallet, en bit in på 2014 när priserna fortfarande var höga, säger Hans Andersson.
I den förvaltarrapport som han lämnat till tingsrätten i Luleå framgår att Northland räknade med ett långtidspris på 59 dollar per ton när lönsamhet och livslängd för gruvan beräknades.
"Kaunisvaaraprojektet har sammanfattningsvis inneburit en mycket hög risk så länge produktionen inte varit i full funktion och den långsiktiga finansieringen inte säkrats." sägs det i rapporten.
– Förvaltarberättelsen var det sista formella steget i konkursprocessen, säger Hans Andersson.
Under den tid som återstår tills konkursen avslutas kommer han att lämna in halvårsberättelser till konkursmyndigheten om sitt arbete.
Huvudspåret är fortfarande att hitta en lösning som gör att gruvan i Pajala kan startas igen. Förhoppningen är att det ska ske i samarbete med de fem miljardärer som köpt bland annat anrikningsverket.
Under tiden rullar pengar ur konkursboet, bland annat till löner för de 20-tal personer som underhåller gruvan och dess utrustning.
Hans Andersson anser att det är motiverat att låta det dra ut på tiden i stället för att sälja gruvan och dess utrustning styckvis.
– Om man säljer gruvan bit för bit läggs den ju ned och då följer ett ansvar att städa upp efter sig som kommer att belasta konkursboet, säger han.