Grattis mamma - du är bäst i världen

Den 11 september 2001. Få kommer att glömma bilderna av de två planen som kraschade rakt in i World Trade Center i New York. Världen över är datumet i dag förknippat med sorg. Men för Anna Andersson och Niclas Lundgren är det också glädjens dag. Precis en minut innan smällen såg nämligen lilla Tilde ljuset utanför mammas trygga mage för första gången. En minut före henne hade Hugo kommit och en minut före honom Claes. Familjen Andersson Lundgren hade plötsligt växt till dubbel styrka, från tre till sex stycken. ? Jag minns såväl det första som Alva sa när vi kom hem från BB med tre bilstolar. Ska alla verkligen bo med oss, undrade hon, säger Anna och skrattar åt minnet. I fotografens knä Hela familjen är samlad runt köksbordet i villan på Lerbäcken. Utifrån sett skulle vilken familj som helst kunnat bo här. Framför huset står visserligen tre exakt lika stora cyklar parkerade och i hallen trängs trippla uppsättningar av ungefär lika stora skor. Alva, Claes, Hugo och Tilde får varsin glass från ett litet paket som därmed nästan töms. En inte alltför vild gissning är det finns några paket till i frysen. ? Mamma, kan du ta bort pappret? undrar Hugo. Bara någon sekund senare frågar Claes exakt samma sak. Tilde har dock vänt sig till Kurirens fotograf och är dessutom i full gång med att klättra upp i hennes knä. ? Ja, nu passar hon på medan det finns ett knä att sitta i som hon inte måste dela med två eller tre andra, säger Niclas. Ofattbart besked Det är snart fyra år sedan Anna och Niclas fick beskedet om att de väntade tre. Anna hade fått en ordentlig mage redan i vecka 12 och bokade därför tid för ultraljud. Vad som hände efter bilden på de tre pyttebarnen kom upp på skärmen är än i dag suddigt. Anna körde åt helt fel håll när hon skulle hem och mestadels tankar om hur de skulle lösa allt rent praktiskt snurrade runt, runt i huvudet. ? Vi måste byta bil, det var det första jag minns att jag tänkte. Niclas var den som var coolast. Han sa under hela graviditeten att allt skulle gå bra, säger Anna. ? Ja, fast jag hade nog egentligen inte fattat. Det gjorde jag nog inte förrän de kom, fyller Niclas i. Sjukskriven från vecka 12 Men att Anna väntade trillingar var det på utsidan ingen tvekan om. I vecka 24 var hon lika stor som en fullgången normalt gravid kvinna. Till det ska räknas att Anna varken är särskilt lång eller storvuxen. Från vecka 12 blev hon sjukskriven och spenderade den mesta tiden i sängen som hon och Niclas hade flyttat in i vardagsrummet i den lilla trean. ? Ibland ville hon bestämd gå ut och promenera men oftast slutade det med att jag efter en bit fick vända och hämta bilen, skrattar Niclas. I hans famn har Hugo kladdat till det ordentligt med glassen. Tilde har bytt fotografens famn mot en egen stol och studerar noga nästa Kurirenmedarbetare. Claes har satt sig framför TV:n och är inte alls intresserad av vad som försiggår vid bordet. Liksom storasyster Alva. ? Det är väldigt stor skillnad på barnen, både till utseende och temperament. Och vi är noga med att behandla dem som individer. Claes är pedanten, han vill ha ordning på sina grejer. Hugo en blandning mellan Mr Bean och Åsa-Nisse. Och Tilde är lilla norpan som alltid packar handväskorna fulla, säger Anna. Tur i oturen Redan i vecka 33 var det dags. Anna och Niclas var på en vanlig koll hos doktorn när denne plötsligt sa att nu var minsann barnen på väg. Anna hade ett tag innan det ordinerats kortison för att skynda på utvecklingen av barnens lungor. De båda pojkarna tog nämligen näring från Tilde som riskerade att sluta växa. Hon var följaktligen den som vägde allra minst, 1.274 gram, när hon plockades ut. Efter en månad på Sunderby sjukhus fick familjen Andersson Lundgren så åka hem. I den lilla trean började en hektisk period. Anna, Niclas och Annas mamma som tur i oturen hade fått en vattenskada i sitt hus, hjälptes åt att byta, mata och trösta. ? Men tiden då barnen var mellan 1 och 1,5 år var allra värst. De började kunna gå och framförallt fick de en egen vilja. De började slå på varandra och det var alltid nya blåtiror, bit- och klösmärken, säger Anna. Varannan natt Hon poängterar dock att hon och Niclas delat på ansvaret så mycket det har gått. I början fick Niclas mest ta hand om Alva som bara var 1 år och 8 månader när trillingarna kom. ? Får man bara ett barn blir det nog lätt att mamma ammar och pappa byter blöjor. Så har aldrig vi haft det. Vi har försökt att ta varannan natt och liknande. Men vi hade nog behövt vara hemma båda två en längre tid, säger Anna. När man får trillingar har man rätt till föräldrapenning i 360 + 180 + 180 dagar. Dessutom har man även rätt till kommunal hemhjälp som kostar olika från kommun till kommun. Anna var hemma i 1,5 år och Niclas i 7 månader. Men den kommunala hemhjälpen valde de bort, bland annat för att de tyckte att det kostade lite för mycket pengar. Bestämd detektiv och uppfinnare För ganska precis ett år sedan flyttade de in i villan på Lerbäcken. Och på övervåningen förs nu ett himla liv. Hugo, Tilde och Alva vill alla samtidigt visa sina rum. Claes har valt att sitta kvar framför TV:n. ? Ska inte du också visa ditt rum? undrar Anna. Claes skakar på huvudet och verkar måttligt intresserad av att det även pågår fotografering däruppe. ? Egentligen är det först nu det har börjat lugna ned sig. Men samtidigt har de också lärt sig att utnyttja situationen. De vet när de ska passa på och de skyller alltid på varandra, säger Anna och fortsätter: ? Man har verkligen fått lära sig att vara både detektiv och uppfinnare. Bara att ta sig från dörren till bilen kan vara ett projekt. Å andra sidan går det inte att oroa sig. Allt löser sig även om det kanske inte alltid går så smidigt. ?Helt hysteriskt? På frågan om hur rollen som mamma förändrades när hon fick tre, svarar Anna att hon definitivt behövt bli mer bestämd. Med Alva kunde hon både lirka och krusa, något som skulle vara helt otänkbart i dag. ? Stundtals är det verkligen helt hysteriskt. Och är man bara en vuxen hemma kan man inte alltid hitta på så mycket. Det blir att sitta och titta på Bollibompa, säger Anna. ? Men på lördag ska vi ju på cirkus, påminner Alva som precis kommit ned från trappan. ? Jo, hur nu det ska gå, suckar Anna. På Mors dag väntar dock en välbehövlig sovmorgon. Sådant som oftast är lyx även för mammor och pappor som bara har ett barn. ? Men barnen är så pass små att vi inte riktigt firar Mors dag ännu. Jag är mer noga med att fira min mamma. Så mycket som hon har ställt upp för oss.