Graffitin ett steg längre
Vem har rätt till det offentliga rummet, frågar sig konstnärerna bakom nya utställningen
UTSTÄLLNING. Anton Elfving, Anna Almqvist och Thomas Hämén i utställningslokalen. Till vänster syns en gigantisk hamburgare.
Foto: Andreas Wälitalo
- Det finns en stereotyp bild av vad grafitti är för något. Men den bilden sattes på 1980-talet. Graffitin har utvecklats sedan dess. Jag vill skapa nya grejer, säger Thomas Hämén.Anna Almqvist, som jobbar på Teknikens hus, var med och bjöd in Pierre Johansson, Thomas Hämén och Anton Elfving för att komma och göra sina egna tolkningar av rätten till det offentliga rummet. Hon hoppas på att uställningen slipper debatt och istället hamnar i fokus för dess innehåll.Nedanför en målning av något som tycks vara en krokodil sitter en bildserie. Att måla på husväggar är olagligt men Thomas Hämén har hittat ett kryphål. Bildserien är foton på honom när han målar på en duk som hänger på en husvägg. Vips har en liten del av gatan fått komma in i konstutställningen. - Men visst, det går inte att måla något på en duk här och tänka att man gör det på en grå betongdörr i Bronx, säger Thomas Hämén. Lokalen är viktig
Utställningslokalen är ljus och ren. Pierre Johansson, Thomas Hämén och Anton Elfving blandar konst med graffitin så att skillnaderna inte blir knivskarpa. Kanske blir målningarna accepterade när det inte inte lika lätt går att associera till sånt som kallas klotter och kludd. Thomas Hämén antastar gängkulturen och målar snurriga fingrar som förirrat sig in i komplicerade gängtecken. Westside och Eastside - glöm det, här snackar vi mer avancerade symboler för tillhörighet.- Det är lätt att driva med gäng-kulturen inom hiphopen. Det är ett tacksamt mål, säger Thomas Hämén. Anton Elfving drar parraleller till litteraturen i sitt mosaikverk som han gjort genom att först måla på en träskiva och sedan skära sönder och sätta ihop igen. - Författaren William Burroughs klippte sönder texten och satte ihop den igen. Man lånar och flyttar om stycken så att det kan bli bättre, säger Anton Elfving. Graffitin är folkligare än konsten. Eller den är mer tillgänglig, menar Anton Elfving. - Alla kan göra det, kanske inte jättebra men åtminstone sådär i alla fall. Utställningen Synas Höras Finnas pågår fram till 18 november.
Så jobbar vi med nyheter