Graffiti - konst eller klotter?

Han är mellan 25 och 30, och har sysslat med graffiti i flera år. Han tillhör Luleås främsta crew och vi kallar honom för Johan, men det är inte hans riktiga namn. - Jag vet att jag har gjort någonting brottsligt, och vill inte gå ut med det. Johan menar att det dels har att göra med polisen, men även det faktum att folk i hans omgivning skulle se annorlunda på honom om de visste vad han sysslade med. Allting började för sju år sedan då graffitin ökade avsevärt i Luleå. Den främsta orsaken var ett gäng på ett tiotal personer, som förde in den seriösa och utvecklade stilen att måla till stan. - Man kan säga att vi kopierade Stockholms graffitiklimat, som är hårdare och mer aggressivt. Innan vår generation var Luleå ganska skonat från det offentliga målandet. Spänningen halva grejen Johan hade bara "klottrat och taggat" innan dess, men när kompisgänget började utveckla sitt målande, drogs han med. - Då målade jag mest för andras uppskattning, men ju längre man målar desto självsäkrare blir man. Nu målar jag främst för att tillfredsställa mig själv. Johan uppskattar att fem procent av hans målningar i dag görs på laglig vägg, resten är olagligt. Han menar att spänningen är halva grejen. - När jag började fanns det inga lagliga väggar, vi målade hela tiden under stress och press. Det handlar om kicken, att göra något man egentligen inte får. Sådant finns kvar i blodet, säger Johan och menar att han hade målat på fler lagliga väggar i dag om dessa hade funnits då han började. De flesta graffitimålare har dock en gräns och målar aldrig på privata hus, bilar, villor och kyrkor. Johan tar också upp Norrbottensmuseet och Kulturens hus i Luleå som exempel, och menar att ingen skulle måla där. Ingen billig hobby Kommunalrådet Karl Petersen uppgav i en intervju i Norrbottens-Kuriren att åtgärderna mot klottervågen inte bara skulle handla om att jaga brottslingar, ett uttalande som Johan är positiv till. - Ju hårdare man trycker åt graffitimålarna, desto hårdare trycker de tillbaka, menar han. Karl Petersen förde också fram förslaget med fler lagliga plank, något som står högt på graffitimålares önskelista. - För varje sprejburk som används på en laglig vägg, blir det en mindre på olaglig vägg. Har man köpt en sprejburk så ska den hur som helst användas, säger Johan. Han menar att ingen har råd att köpa, eller ork att sno, hur mycket sprejburkar som helst. Att måla graffiti är nämligen ingen billig hobby. - Jag räknade ut att jag under 2001 spenderade nästan 40.000 kronor på färg, säger Johan. Att graffitisanering dessutom medför enorma kostnader även för samhället, är Johan väl medveten om. Detta är dock inget han tänker på då han målar. Den riskbedömning han gör handlar enbart om vad målningen kan kosta honom själv, rent skadeståndsmässigt. Ett slags dubbelliv - Jag har blivit så avtrubbad. När jag målar tänker jag på ett helt annat sätt, jag bryr mig inte lika mycket och är betydligt mer vårdslös än i vanliga fall. Det är ett slags dubbelliv, att gömma sig bakom ett alter ego för att slippa ta konsekvenserna för det man gör. Inom dagens graffitikultur är inte konflikterna lika hårda som förut, då så kallade battles förekom. Dessa gick ut på att ta över en stad med sina taggar och målningar, och samtidigt förstöra andras. - Det handlar fortfarande om att överträffa varandra, men det är väldigt sällan konflikter uppstår nu. Vissa crew tycker inte om varandra, men man gör oftast inget åt det. Den klottervåg som nu sveper över Luleå beror enligt Johan egentligen inte på att fler börjat måla. - Det är en annan årskull som börjat ge sig ut på gatorna nu, samtidigt som de "gamla rävarna" fortfarande håller på. Tror anmälningarna kommer minska Han tror även att anmälningsbenägenheten ökat i och med att straffet för olaglig graffiti höjts, och att det nu anses som ett grövre brott. - Men jag tror ändå att anmälningarna kommer minska under 2007 eftersom många som målar i Luleå har åkt fast, flyttat eller hittat andra fritidsintressen. Målarnas åldrar är spridda, från 14 upp till 35, men det är annat när det gäller könsfördelningen. - För tillfället är det knappt någon tjej alls som målar här, men jag tror fler tjejer skulle börja om klimatet lättade lite. Hela målarscenen är ruffig och hård, man måste vara lite aggressiv och framåt för att hålla på, vilket många tjejer nog inte är. Johan tror också att smartheten spelar in, och menar att tjejer nog tänker ett steg längre och inte är så dumma att de börjar med graffiti. - Ja, för det är egentligen väldigt korkat, jag rekommenderar ingen att börja med graffiti. Men jag ångrar inte att jag själv började. Det har varit en så lärorik del av mitt liv. Nu kan jag praktiskt taget hantera vilken situation som helst. För genom graffitin hamnar man i situationer som den normala människan aldrig skulle hamna i.