- Vi skulle vilja att det fanns logoped ute i primärvården, alltså på vårdcentralerna, säger ordföranden i Afasiföreningen Norrbotten Ingrid Aarflot. I måndags var det Nordiska Afasidagen och i Luleå hade föreningen i länet inbjudit medlemmar till föreläsning.
Aarflots önskan delas av många andra, både afasidrabbade och anhöriga men även hos yrkesgruppen logopeder. Logopeden vid Sunderby sjukhus Gunnar Erlandsson, som medverkade på Afasidagen i Luleå, skriver under på att behovet av logopeder - inte bara inom gruppen afatiker - är skriande. Men det råder ingen brist på dem, säger han och förklarar:
Brist på tjänster
- Unga logopeder går arbetslösa och många examineras ut. Så det är inte brist på logopederna. Det råder däremot brist på tjänster.
- Jag träffar patienten i akutfasen, för bedömning och sen polikliniskt, säger Erlandsson som önskade att det fanns en kollega att remittera till i patientens närområde.
- Sätta sig på bussen och skaka till Sunderbyn är inget alternativ för en person med afasi. Då är man trött redan när man kommer fram och tiden man kan få där är för kort. En afatiker behöver timmar av träning.
- Man borde kunna våga omprioritering av vilka tjänster man tillsätter. Ombilda tjänster i andra yrkesgrupper till logopedtjänster, exempelvis vid pensioneringar.
Avsaknaden av logopeder är omvittnad i alla patientgrupper.
- Ja så är det. Inom barnhabiliteringen, barn med talsvårigheter med flera. Jag bedömer att vi skulle behöva minst 20 tjänster till, säger Gunnar Erlandsson som ofta påpekat behoven för arbetsgivaren landstinget.