Gott nytt fiskeår med nya napp
Nytt årtionde och nya fiskar. Glöm alla tappade bjässar och se fram emot alla nya napp.
DRÖMVATTEN. Midvinter gör givetvis att många tillbakablickar handlar om sommarfiske i någon av våra grymt fina fjällsjöar. Foto: Andreas Wälitalo
Foto: Andreas Wälitalo
Jag har blivit besviken några gånger, men helt klart är att det bara behövs en enda lyckad fisketur för att allt annat ska falla i glömska. 1995 åkte jag och fyra kompisar upp till en sjö som ligger på sandåslandet norr om Kiruna. Det var en resa som bjöd på besvikelse och total fiskelycka. Efter tre dagar med snöstorm och utan ett enda napp så tog jag tjuren vid hornen - fällde upp huvan och trotsade det ymniga snöfallet och den hårda vinden. 200 meter från våra arkar borrade jag mitt första hål och det skulle visa sig räcka för efter tio minuter började det att nappa. Det höll i sig i dryga halvtimmen och resultatet blev ett 60-tal fina rödingar och en tom maggotburk, men också några förvånade kompisar.Sommar
Mitt starkaste minne är en resa till myrlandet norr om Esrange i Kiruna. Jag, min svärfar Calle och kamraterna Ludde och Hasse flög med en Beaver från Kurravaara. Ganska så snart insåg jag att denna resa inte skulle etsa sig fast i mitt minne för att jag fick extremt bra utan för att mina kamrater fick det. Att se glädjen och förvåningen i Luddes ögon när harr efter harr i kilosklassen nappade är obetalbar. Han följde med på turen lika negativ som bara en norrbottning kan vara. "Jag får aldrig fisk" - var det sista han sa innan det första kastet.Höst
Gäddfiske med jerk bait-experten Larsson under hösten 2009 i all ära, men det är en resa långt bak i minnet som gör mig mest tillfreds. Skulle tippa att det var runt 1975 som jag, min numera bortgångne far Henrik och två personer till tog oss till en sjö som heter Pantamajärvi och ligger i Pessinki cirka en mil från Lannavaara. Jag kommer inte ihåg speciellt många detaljer, men abborrarna kommer jag ihåg. Både jag och fiskekamrat Roger som var jämngamla (runt 10 år) hade fullt upp med att stranda de ibland nära två kilo tunga och kampvilliga bestarna.Vinter
Här skulle det vara enkelt att skriva om det fantastiska rödingfisket i Lillbrännträsk, men varför göra det enkelt. Ett starkt minne är från 1981 när jag ensam åkte till Stenbacken i Torneträsk och när jag säger ensam - så menar jag helt ensam. Trängsel är inte ett ord som passar när man besöker arken i Nuosakkviken norr i Stenbacken mellan jul och nyår.Varje morgon under fem dagar hade jag ett par timmars fiske innan vinden rev den nyfrusna isen. Två, tre rödingar senare var det över och jag lovar att förhållandet mellan dagsljus och midvintermörker inte är helt rättvist i december. Dessa fem dagar gav mig som rastlös 16-åring tid att tänka på allt mellan himmel och jord.Nu väntar nya fiskeresor med nya historier. Säkert några besvikelser, men
också många glädjestunder.
Så jobbar vi med nyheter