God gransämja ? trots fällande dom

Luleås mest uppskattade och fotograferade i mannaminne, den på nya Nytorget mitt på Storgatan i Luleå. Det var Astrid som 1963 tog en två decimeter hög granplanta i sin pappa Alfred Anderssons skog i Ersnäs.  ? Jag höll på med mycket planterande då och det här var bara ett av alla de träd som jag satte men det som ju blev störst av alla, säger Astrid. Hon och maken Sven-Erik kom till Luleå i fredags just för att titta på ?sin?gamla gran som nu är på väg ut ur historien.  ? Jag tycker inte det gör något att Lena som köpte vår gård har avverkat den. Vilket fint slut den får, det är ju bara naturligt! Det är ju så med livet, det tar ju slut nån gång, menar Astrid. Hon och maken är bara glada och roade över den stora uppmärksamheten som trädet fått. Lena Jakobsson, textillärare från Svartöstaden och som just nu har gården som sommarställe berättar att det inte var ett lätt beslut att ta om fällning:  ? Nej, jag hade väldigt dåligt samvete mot Astrid och jag var i valet och kvalet. Alla som kom till mig förundrades över den väldiga granen. En del sade ?den där måste du ju ha kvar!? och andra sade ?men den där kan du inte ha? berättar Lena och skrattar. Större tomt Men till slut så bestämde hon sig:  ? Ja granen stod ju väldigt nära huset och tog upp solskenet och utsikten. Jag ringde Bodens kommun för att erbjuda den som julgran men de tyckte det var för långt att åka. Då ringde jag Luleå, de var tveksamma men jag tyckte de skulle komma och titta på den för att den var så fin. Och de accepterade. Och de både avverkade den och gjorde jättesnyggt efter den där den stått. Jag fick plötsligt en dubbelt så stor tomt att använda och nu har jag utsikt flera kilometer, ler Lena Jakobsson.  ? Tänk så stor den ser ut, säger Sven-Erik Nyberg och tittar upp i det täta grenverket. Att den blivit så pampig på ?bara? 43 år är helt Astrids förtjänst säger han:  ? Ja, det var hon som skötte om den, jag lade mig inte i. Men det är klart, den stod i bra jord och hade ingen konkurrens omkring sig. Den stod helt fritt, berättar Sven-Erik. Åter till kretsloppet Makarna Nyberg som gästar sin gamla kommun då och då passade också på att göra staden och julshoppa lite. Det var full ruljans på julmarknaden och storgranen hade sällskap av julröda marknadsstånd. Kanske stod det gamla trädet och nynnade lite för sig själv ?en liten tid vi leva här, med mycket möda och stort besvär?. En julgrans öde är att stå värdigt och sprida julglädje, sedan när helgerna är över blir den till flis och en del av kretsloppet igen.

God gransämja ? trots fällande dom

I lördags möttes de igen vid sin gran, denna gången mitt i Luleå centrum. Astrid Nyberg, Gävle och Lena Jakobsson, Ersnäs.Och granen i fråga, det förstår ni ju alla vilken det är.

I lördags möttes de igen vid sin gran, denna gången mitt i Luleå centrum. Astrid Nyberg, Gävle och Lena Jakobsson, Ersnäs.
Och granen i fråga, det förstår ni ju alla vilken det är.