Glädjebeskedet

Det var på fredagsförmiddagen som glädjebeskedet kom till den sedan länge hårt pressade och utvisningshotade albanska familjen Bajraktari i Luleå. I tre år har makarna Zenel och Vasilika kämpat för att de och deras två barn, lilla drygt ettåriga Heidi och nu 18-åriga Niada ska få stanna i Sverige. Flera avvisningsbeslut har förbytts i nya ansökningar och nya smärtsamma väntetider. I höstas orkade inte familjens frontfigur Niada längre med ovissheten och oron. Hon gick in i en depressiv vitaliseringsfas och slöt sig i sig själv, hon blev apatisk ? detta samlingsord för det tillstånd som hon delar med 400 andra barn som levt eller lever i ovisshet om sin framtid. Och de flesta utan medias avslöjande ljus över sina fall. Ovissheten äntligen slut Nu är ovissheten slut för Niada och hela familjen Bajraktari. Men den riktiga glädjen kan inte infinna sig ännu även om beskedet från Utlänningsnämnden ger familjen marken tillbaka under deras fötter. ? Det känns ofattbart och jag är glad, men riktigt glad kan jag vara först när vi ser hur det går med Niada, säger Vasilika Bajraktari lågt. Hon ler trött och ser ut som vinnaren i ett maratonlopp som just gått i mål men inte riktigt fattat vidden av vad som hänt. I albansk jord vilar 14-årige sonen Ajdi som mördades, en händelse som utlöste familjens flykt, i Luleå finns lilla Heidi som är född här och nu också säkras en framtid i det nya hemlandet. Och för Zenel som arbetade för den albanska regeringen och för Vasilika, veterinär, ja nu innebär beskedet att de kan börja se framåt, tro på framtiden igen. Vad de har trott på hela den svåra tiden är alla goda krafter som verkat och kämpat för dem och stöttat både Niada och dem själva. Vasilikas broder Ardian är en sådan person och Niadas många vänner, både i klassen på Midskogsskolan och i dansgruppen hon tillhörde. ? Jag vill tacka alla som stöttat oss, Niadas fantastiska kamrater, säger Vasilika och tittar med ömhet på Niadas kamrat Maria Sundberg som kommit till familjen när hon fick det glada beskedet. ? Jag vill också tacka media, ja alla som engagerat sig för oss, säger Vasilika Bajraktari. Skolan håller hennes plats Maria Sundberg som umgåtts mycket med Niada och som dansat i samma gäng som henne är lycklig: ? Nu kan vi kanske få fira hennes 18-årsdag som vi hade planerat så länge. Och nu blir det dans igen, hoppas Maria som gärna vill se sin saknade goda vän återvända till livet igen och till skolan. Skolan har hela tiden hållit Niadas plats för henne, mågot de på ett tidigt stadium förklarat att så skulle ske. På Midskogsskolan blev det stort jubel när beskedet kom. Eller snarare sagt ett ganska återhållet jubel: ? Vi satt i en matteskrivning när jag fick ett sms från Niadas mamma, berättar Helena Nissen som är lättad och väldigt glad. ? Efter beskedet satt vi bara och skakade, berättar hon. Kamraterna i skolklassen som arbetat mycket hårt för att stödja Niada och verka för att hon och familjen skulle få stanna, var tidvis pessimistiska om utgången. Men den ring av beslutsamhet och kampvilja som de slöt runt Niada i höstas, den höll! ? Den ökande uppmärksamheten har gjort att vi nog har varit hoppfulla, säger Helena Nissen som Kuriren når hemma hos familjen Bajraktari. Humanitära skäl Familjens juridiska ombud Magnus Eriksson hade det trevliga uppdraget att meddela Bajraktaris om uppehållstillståndet. ? Jätteroligt att det gick vägen. Beslutet bygger på humanitära skäl och det var ett ordförandebeslut, berättar Magnus Eriksson som för övrigt har ytterligare en handfull liknande ärenden på sitt arbetsbord. ? I det här fallet var det nog förtroendeläkarens bedömning, som kom för en vecka sedan, som avgjorde saken, säger Magnus Eriksson. Kuriren fick via Niadas morbror se vad läkaren kommit fram till efter sitt blixtbesök hos familjen på helgdagen Kristi himmelsfärdsdag. Han betecknar i sin rapport till Utlänningsnämnden Niada Bajraktaris tillstånd som ?svår psykisk ohälsa?. Vasilika Bajraktari berättar dock att läkarna hyser gott hopp om att Niada långsamt ska kunna tillfriskna. Insatser sätts nu in, bland annat sjukgymnast, som ska få denna tidigare mycket levnadsglada och aktiva flicka på fötter igen. Glädje och tacksamhet Kommunalrådet Karl Petersen är en av dem som engagerat sig och även agerat i familjens ärende. När han får den glada nyheten via Kuriren på fredagen förklarar han med tydlig lättnad i rösten: ? Jag känner glädje! Och jag känner tacksamhet över Niadas fantastiska kamrater som jag menar har gjort det viktigaste fotarbetet, säger Petersen. Han berättar att dessa Niadas kompisar hela tiden hållit honom välunderrättad om allt som hänt. ? De är värda all beundran, förklarar han med värme. ? Sådana ungdomar ger oss hopp för framtiden. Folkpartistiska riksdagskvinnan Anna Grönlund Krantz kommenterar också Utlänningsnämndens beslut: ?Fantastiskt att hon får stanna! Men samtidigt som jag känner glädje för Niada och hennes familj kan jag inte låta bli att tänka på alla andra drabbade apatiska flyktingbarn som fortfarande utvisas till en oviss framtid?, säger Grönlund-Krantz med adress till socialdemokrater och moderater. Att dessa måste tänka om och ge apatiska flyktingbarnen ett snabbt och positivt besked är viktigt menar hon. ?Det är det minsta vi kan göra för dessa barn ?, säger Anna Grönlund-Krantz. Värt kämpa för det goda Den församlade ekumeniska världen i Sverige har ställt sig bakom de apatiska flyktingbarnens sak. En av dem som engagerat sig är biskopen i Luleå stift Hans Stiglund. Kuriren nådde honom i en buss under hemfärd från en resa till Murmansk och lämnade beskedet. ? Åh, vad skönt! Jag känner en oerhörd glädje, utbrister biskopen. ? Det här visar någonstans att det är värt att kämpa för det goda. Hans Stiglund har snabbt spridit det glada budskapet i bussen som innehåller lekmän och präster både från stiftet och från Finland och Ryssland. ? Alla känner ju inte till just det här fallet, men vi Luleåstiftare har jublat. ? Jag gläds inte minst med Niadas kamrater som verkligen har kämpat för henne. Men biskopen sätter sig inte lugnt ner och avvaktar nu när Niada och hennes familj fått beskedet. ? Tvärtom. Det här är en signal som uppmuntrar oss att gå vidare. Beskedet visar att det lönar sig att vara engagerad och kämpa för humanitet och människovärde.

Glädjebeskedet

Hon får stanna! Niada Bajraktari och hennes familj har fått permanent uppehållstillstånd på humanitära skäl i Sverige.? Niada har fått en andra chans i livet, säger mamma Vasilika lättad över beskedet.Men Niada själv har inte reagerat.

Hon får stanna! Niada Bajraktari och hennes familj har fått permanent uppehållstillstånd på humanitära skäl i Sverige.
? Niada har fått en andra chans i livet, säger mamma Vasilika lättad över beskedet.
Men Niada själv har inte reagerat.