Gio-gravöl med blå toner

Stillsamma starköl serverades sejdelsvis till special-priser för sista gången någonsin, på krogen Gio i lördags.

Luleå2006-01-30 06:30
ROLF NILSÉN
Redan på eftermiddagen avhölls det gravöl för den lördagseftermiddagsjazz som hållits i gång där i ett antal år. Det var inte planerat att det också skulle bli ett slags minnesstund för den tidigare i veckan avlidne jazzliraren Dick Gyllander, som varit med och initierat de här lördagssejourerna av jazz.<br>Men nu blev det ändå så.<br>Violinisten Svante Lindqvist konstaterade att ?en musikalisk drömmare är död, men Dick finns säkert någonstans och kollar in vad vi gör just nu? och så spelade han tillsammans med dragspelaren Ulf B. ?Flu? Johnson den gamla Beatles-låten Here, There and Everywhere i ett drömmande och vänligt känslostormande arrangemang.<br>The Dixielanders fanns på scenen och hyllade Dick Gyllander med begravningsmusik från New Orleans, samt med melodier som Struttin? with some Barbecue.<br>Och i ett annat ögonblick fanns Christer Engberg med och tog fram någon irländskt melankolikerdallrande känsloödslighet.<br>&nbsp;? Keep Swingin? hade Dick själv sagt, sade någon vid bardisken och beställde in en öl till för 29 spänn.<br>Många (det var helt fullsatt) ur stans jazzmusikaliska garnityr hade tagit sig dit för att minnas och hylla. 82-årige Holger ?Hogga? Thörnlund, Bertil ?Casino? Forsman, med flera. Det jazzfrälsta kommunalrådet Karl Petersen likaså.<br>I och med Gios stängning försvinner nu ett av de fåtaliga vattenhål (även om det nu väl inte var främst vatten som utminuterades där) som kunde erbjuda några timmars stämningsskapande underhållning på lördagseftermiddarna. Som ett slags förfest till senare aktiviteter.<br>Sedan kunde man fortsätta till det ställe som tidigare hette Magneto och som nu heter Il Lardo och där det också fanns jazz på lördagseftermiddagsrepertoaren. Nu blir Il Lardo ensamt kvar på arenan att fånga in jazzdiggarna.<br>Krogen Gio har väl däremot haft lite svårt att hitta sin egen själ, under de år som den har existerat. I lokalen låg tidigare den enormt älskvärda krogen George?s (allmänt kallad Jojjes), med trivseln inbyggd i väggarna.<br>När den stängdes drog ett etablissemang som hette Tegel in. Det hördes ju redan på namnet att det inte kunde fungera. Och det gjorde det inte heller.<br>Därefter Gio. Men det blev lite för tillkämpat trendigt, med stengolv och dystert sterilmörka väggar och det blev aldrig något helgjutet favvo-ställe för de allra flesta. Men lördagsjazzen var bra och oftast även deras clubsandwichar (fast en gång var kycklingen rå men det ordnade servitören till, snyggt och effektivt) och vitlöksbröd också.<br>Nu ska det tydligen bli thailändsk restaurang där. Ett faktum som absolut ingen verkar se fram emot. Och det var väl också ungefär det sista som Luleås krogvärld skulle ha något behov av, känns det som.<br>Det nästan sista som spelades var Canal Street Blues och det absolut allra sista som spelades var Mood Indigo.<br>Sedan ställde vi ner de tomma ölglasen och gick därifrån.<br>För den sista gången.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!