Malin Hemmingsson på Havs- och vattenmyndigheten ser risker med att gifter kan sprida sig uppåt i näringskedjan.
Före, under och efter muddringen följs sjölivet på botten noggrant berättade Max Bjurström, övergripande projektledare från Sjöfartsverket när han besökte Luleå förra veckan och media fick följa med ut och titta på mudderverken i Sandgrönnleden.
– Tidigare erfarenheter visar att djurlivet snabbt kommer tillbaka igen. Vid sprängning skjuter vi först varningsskott så att vi skrämmer bort fisken innan vi spränger bort berget.
De kommer också ta prover på botten för att hitta och kunna ta hand om miljöfarliga ämnen, exempelvis avskrap av fartygsfärg.
– På det sättet kommer vi att få ett renare vatten efteråt, säger Max Bjurström.
I domen från Mark- och miljödomstolen fanns inga övre gränsvärden satta för halterna av miljöfarliga ämnen i massorna som ska dumpas.
– Det var en av de stora frågorna vi diskuterade i förhandlingarna och skälet till att vi överklagade till Mark- och miljööverdomstolen, säger Malin Hemmingsson, utredare på miljöprövningsenheten vid Havs- och vattenmyndigheten.
Finns det risker med att muddra när det ligger miljöfarliga ämnen på botten?
– Ja, det finns det absolut. Det bli ju en spridning av sediment, gifterna som ligger nedbäddade i sedimenten sätts i rörelse och de miljöfarliga ämnena kan frigöras och spridas.
Det kan få följden att organismer långt ner i näringskedjan tar upp dem. Det handlar till exempel om växt- och djurplankton som sedan äts upp av småfiskar som i sin tur äts av större fiskar och sälar.
– Tyvärr är det en risk. Det finns inte så mycket forskning runt det och därför är det dåligt känt hur mycket det påverkar organismerna. Men man har sett att till exempel snäckor blir sterila om de utsätts för mycket TBT.
TBT är det ämne som tidigare användes i båtbottenfärg för att inte havstulpaner och alger skulle fästa sig och växa på fartygen och sänka farten.
– I dag är TBT förbjudet men ligger kvar i sedimenten under väldigt lång tid och är fortfarande ofta ett stort problem i hamnar.
PCB i sin tur är ett långlivat gift som är skadligt för både människa och miljö.
Att muddringen i Luleå skärgård påverkar djur- och växtlivet på havsbotten råder det ingen tvekan om. Frågan är hur mycket och hur länge.
I Mark- och miljööverdomstolen skärptes villkoren och det sattes gränsvärden för hur höga halter av gifter det får vara i massorna som dumpas på havsbotten. Överskrids värdena måste massorna tas om hand på land istället, alternativt läggas i Skvampen i området som fylls upp för den nya hamnen. Därutöver måste muddringen ske med en tätslutande skopa, en så kallad miljöskopa, för att minska grumlingen.
Muddringsmassor som innehåller föroreningar, men klarar gränsvärdena, får läggas ner i särskilt utpekade områden, där de sedan ska täckas över av rena massor.
Tycker du att det med de nya gränsvärdena känns säkert?
– Vi hade gärna sett ännu skarpare villkor vad gäller miljögifter, men vi var nöjda att vi ändå fick något gehör.
Mudderverken rör upp sedimenten på botten och då kan giftiga ämnen frigöras.
Även grumlingen kan påverka djurlivet, exempelvis fiskens lekområden.
– Det är därför de måste göra mätningar av grumlingsspridningen och sakta ner eller pausa muddringen om värdena överskrids.
Muddringen sker i närheten Natura 2000-områdena Likskäret och Bådan men domstolen har inte bedömt att de påverkas så mycket att det måste ske någon särskild Natura 2000-prövning.
När det gäller fisket så har domstolen beslutat om en så kallad fiskeavgift på 600 000 kronor som ska betalas ut till Havs- och vattenmyndigheten och gå till fiskevårdande projekt i området.
Örjan Östman, universitetslektor vid SLU, menar att muddring generellt inte är bra för djurlivet.
– Det blir ju ett störningsmoment för många fiskar och djur, särskilt för dem som inte kan simma och hålla sig borta under själva muddringsperioden. Men sedan när man ändrar bottenstrukturen kan vattenströmmar, flöden och bottenvegetation påverkas långsiktigt.
Han kan inte uttala sig om hur det kommer bli i just det här fallet.
– Bottenmiljön kan återhämta sig så småningom. Ibland går det ganska snabbt, ibland tar det lång tid. Men man får lita på de institutioner vi har, att de har gjort en bedömning att det inte har allt för stor inverkan på naturmiljön.
Junköfiskarna Lars Ökvist har svårt att sia om hur muddringen påverkar fisket.
– Det jag kan säga nu är väl att våra redskap, ryssjorna, har blivit skitigare, så det blir mycket att skölja.
Är du orolig att något ska rubbas i ekosystemet?
– Det kan man väl bara säga i efterhand. Det som kan ändras är väl strömmar, så att fisken går andra vägar. Men då är jag mer orolig för sälen, skarven och industritrålningen.