I år växer evenemanget ytterligare då det blir rikstäckande – från Kiruna i norr till Ystad i söder. Avslutningen sker i Göteborg där gruppen, om allt går som planerat, möter generalsekreteraren för Barncancerfonden.
– Alla åker inte hela vägen utan det blir som en stafett. Vi startar i Kiruna den 12 juli, kör vidare ner till Boden där vi har en familjedag och kickoff på Western Farm och fortsätter sedan neråt landet, berättar initiativtagaren Christer Thynell som bor i Luleå med frun Carina Lindahl Thynell.
Det är gemenskapen, körglädjen, omtanken och viljan att ställa upp för andra som knyter mc-åkarna samman.
– Jag kollade rigoröst innan vi bestämde oss för just Barncancerfonden: hur mycket pengar försvinner i administration, var får pengarna störst verkan. Många av oss är föräldrar och vi har haft turen att ha friska barn. Men alla har inte den turen och då gäller det att se till att det kommer mesta möjliga pengar in till forskning, syskonstödjande verksamhet och eftervård. Cancer drabbar inte bara barnet utan hela familjen, säger Christer Thynell.
De stannar till på bland annat Hjältarnas hus i Umeå, ett tillfälligt hem för barnfamiljer där ett barn har drabbats av sjukdom. När de slutligen anländer i Göteborg har rutten gått 251 mil. Förhoppningen är också att de samlat in en del till Barncancerfonden.
– Startavgiften betalas via en QR-kod som går direkt till Barncancerfonden. På så vis blir det aldrig något tjafs om pengarna hamnat där de ska, säger Carina Lindahl Thynell.
Paret åker ner tillsammans, de avverkar omkring 400 mil på två veckor.
– Vi är noga med att berätta att det här är för alla mc-fabrikat. Alla är välkomna, säger Carina Lindahl Thynell.
– Den största händelsen som jag bär med mig är från förra sommaren i Umeå. Barnen på avdelning tre på sjukhuset är inte lika friska som de som bor på Hjältarnas hus, och de kan av olika skäl inte komma ner och titta på motorcyklarna och prata med oss, berättar Christer Thynell.
I stället uttryckte barnen en önskan om att mc-förarna skulle komma och hälsa på dem.
– Så några av oss gick upp dit, vi hade med oss leksaker, ritblock och surfplattor som företag skänkt, packväskor fulla med godis. Det var det absolut tuffaste jag nånsin upplevt. Där stod vi: fem stora, tjocka, skäggiga män och lipade. Men det kändes bra att få göra det här för barnen, säger Christer Thynell.