Produktionen av Grand Kallax bidrar till gemenskapen i Kallax. Vid fisket och burkningen samlas många bybor för att utföra arbetet och umgås.
Säg Kallax och det första de allra flesta tänker på är surströmmingen. Traditionen är stark i den lilla byn utanför Luleå som haft tillverkning sedan slutet av 30-talet. 1980 flyttades produktionen till Kalix av ägaren BD Fisk men tio år senare togs traditionen upp igen och Kallaxborna började åter göra sin egen surströmming, den så kallade Grand Kallax.
2020 var det 30-årsjubileum för den fermenterade fisken som brukar kallas för "surströmmingens Rolls Royce".
För några dagar sedan samlades ett 30-tal av byns innevånare igen för att fiska upp och ta reda på den strömming som behövs till de tusentalet numrerade burkar som görs varje år. De vanliga var på plats för att hjälpa till, någon ny hade tillkommit – men en given kraft saknades.
Börje Dahlberg rensar näten från strömming direkt när båten med fisk kommit i land i Kallax. Det finns en lång surströmmingstradition i kustbyn och förhoppningen hos bygdegårdsföreningen är att den ska fortsätta länge till.
I många år var Kallaxbon Ulf Lindgren ansiktet utåt för byns surströmmingstradition och för surströmmingen i allmänhet. Han avled i september i fjol och lämnade ett stort tomrum efter sig. Inte minst när det gäller att få tag på råvaran.
– Fisket var hans grej. Fast han var ju med lite överallt, säger Anders Landelius, salterimästare, som varit med ända sedan starten 1990.
– Han fiskade men sedan var han en drivande koordinatör, fyller Eva-Britt Landelius i.
När en så pass drivande kraft försvinner måste beslut fattas. Ska vi fortsätta eller inte? Finns orken och intresset? Och vem ska göra vad?
– Det dröjde inte länge efter att Ulf gått bort som vi fick frågan av folk: "Kommer ni göra någon surströmming nästa år". Det var första frågan, oavsett om de kände Ulf eller inte. Redan på minnesstunden för Ulf, där det var väldigt mycket folk, kom det upp att det fanns intresse att fortsätta. Bland annat sa några av de yngre killarna att de kunde fiska, säger Gun-Marie Bergman.
2020 firade Grand Kallax 30 år. Svante Wikberg, Ulf Lindgren och Anders Landelius har varit med från starten och det var Wikberg som kläckte idén att återuppliva surströmmingstraditionen i byn.
En viktig dag är när fisken kommer in till hamnen, då behövs det en hel del personer på plats för att gäla fisken, det vill säga ta bort huvud, gälar och inälvor.
Vid bygdegårdsföreningens årsmöte var det tydligt – intresset att fortsätta var stort. Grand Kallax och surströmmingstraditionen ska leva vidare.
– Det har nog inte funnits i någons tanke att sluta, det var en väldigt stark vilja att fortsätta köra och det var himla roligt, säger Gun-Marie Bergman som är sekreterare i bygdegårdsföreningen.
Det är överlag brist på strömming efter Norrlandskusten men Grand Kallax nya fiskare fick ihop det som behövdes för årets inläggning på två turer. Att hitta någon som kan fiska är inte det största problemet, det är betydligt svårare att ersätta Ulf Lindgrens arbete med att organisera premiären och få intressanta gäster att besöka Kallax.
Saltmästaren Anders Landelius lärdes upp av föregångaren Arne Lundström och han har kvar det handskrivna recept som Grand Kallax utgått ifrån. I år har han hållit sig strikt efter grundreceptet.
Varje person har sin särskilda roll i samband med hanteringen av den färska fisken. Det är allt från fiskarna som lagt näten till den som bär bort fiskrenset. Efter många år vet Kallaxborna hur det ska gå till.
Genom åren har det passerat många kändisar av olika slag i bygdegården i Kallax. Skådespelare, landshövdingar och ministrar – listan kan göras lång. Två gånger har de dåvarande statsministrarna varit på besök, Göran Persson och Stefan Löfven.
– Stefan Sauk kommer ju varje år och han tar alltid med sig en kompis och det är skådisar och allt möjligt. Vi har träffat en jäkla massa skådisar och kändisar, det har varit kul, säger Anders Landelius.
Även om det blir prominenta gäster i framtiden också så kanske det inte blir på statsministernivå.
– Nej, det tror jag inte, vi har i alla fall inte gjort det till det här året. Vi kanske kommer rikta in oss mer lokalt, säger Gun-Marie Bergman.
Även om upplägget ändras består det grundkoncept som satt Kallax på kartan – strömming fiskad i vattnet utanför byn läggs in efter konstens alla regler och med en efterföljande premiärkväll.
Magnus Renholm, Tobias Ahlkvist och Henrik Lindgren säkrade upp den mängd strömming som krävs till de cirka 1000 burkarna som produceras.
Efter Ulf Lindgrens bortgång förra året frågade många om det skulle bli någon surströmming i framtiden och svaret på frågan är ja, det efter beslut av bygdegårdsföreningen. Gun-Marie Bergman har varit med från starten av Grand Kallax historia och hon hoppas att traditionen kommer fortsätta länge till.
Kallaxtrion, som alla varit med från starten, är däremot oroliga över återväxten. Många av de mest engagerade i byn är till åren komna och det behöver fyllas på med nya talanger om traditionen ska hållas vid liv. Det har blivit lättare att få ut information via nätet om när det ska fiskas, rensas och burkas men det är svårt att få den yngre generationen att dyka upp.
– Vi vill ha en föryngring och välkomnar alla som vill vara med. Det underlättar för alla, då kan nån trappa av som kanske inte orkar vara med varje år. Men det är svårt med nyrekryteringen, säger Eva-Britt Landelius.
Surströmmingen ändras år för år. Yttre faktorer som temperatur påverkar och det finns en viss risk att något går snett. Saltmästaren Anders Landelius är trots sin rutin alltid nervös innan han smakat slutresultatet. Bortsett från ett varmt år då strömmingen blev lite lös har slutresultatet alltid blivit bra. 17 grader är optimal temperatur under jäsningen.
Grand Kallax jäser i trätunnor men vissa producenter använder plast. Recepten skiljer sig åt beroende i vilken typ av tunna fisken förvaras.
Trion är enig om att surströmmingstraditionen är viktig för Kallax. Inte bara ger den inkomster för att hålla bygdegården i toppskick, den bidrar även till sammanhållningen. När strömmingen burkas brukar många samlas för att titta på mathantverket som pågått i så många år.
Och den ska fortsätta länge till. Så är planen.
– Vi hoppas kunna hålla på i många år till för vi vill ju det här. Jag tror det är bra för byn, säger Eva-Britt Landelius.