"Gäss", här rastar tranor till tusen

Grågåsinventeringen är en del av de internationella gåsinventeringarna. Alla gäss är alltså tänkta att räknas. Gåskoncentrationerna är som störst i kända lokaler, företrädesvis i norra Sverige. Men fortfarande finns okända lokaler och det är inte bara de stora antalen som ska rapporteras. Även mindre koncentrationer är viktigt att få med eftersom lokaler snabbt kan utvecklas till viktiga rastlokaler för både gäss och tranor. 1.000 tranor
En ökad oräddhet och ändrade brukningsmetoder inom jordbruket tros vara en orsak till att förekomsten av gäss och tranor ökar starkt. Tranan har exempelvis nästan fördubblat sin numerär under 20 år, grågåsen har tiodubblat sitt antal. Ökningen innebär visserligen en trivsam faktor för alla som tycker om fåglar och den storslagna anblick dessa fåglar utgör i landskapet. Men alla gör inte vågen. Fåglarna går hårt åt grödor i odlingslandskapet genom att trampa ned och äta upp säd och vall och andra grödor. Och det är främst tranorna, grå- och sädgäss som skadar. Under 2006 beviljade länsstyrelserna i landet totalt nära 900.000 kronor i bidrag till skadeförebyggande åtgärder mot tranor och gäss. Exempelvis i Avan har under flera år använts gasolkanoner för att skrämma fåglarna.Alvik, Bälinge och Avan är områden som lockar enorma flockar med rastare såväl vår som höst. Förra helgen räknades exempelvis hela 1.000 tranor in vid ett tillfälle i Alviksgården!Nya inventerare?
Att få kunskaper om antalet individer och hur arterna uppträder är viktigt för att hantera eventuella problem och konflikter med jordbruksintressena enligt Lunds Universitet och Viltskadecentrum. Därför uppmanar man nu alla intresserade att inventera trana och grågäss (även andra sorters gäss). Gamla som nya inventerare hälsas välkomna. Information om projektet finns på Svenska Ornitologernas hemsida. Kollossal syn
Kuriren tog en rundtur för att titta på grågäss och tranor i det fina höstvädret. Vi gjorde en koll efter trana i Alviksgården i måndags. Inte en enda fjäder syntes till på de vidsträckta ängarna när vi anlände men efter bara någon minut hördes omisskännliga rop i skyn och vi blev åskådare till en pampig syn. Hundratals och åter hundratals med tranor förmörkade plötsligt himlen i flockar som närmast verkade ändlösa.Ute på Grannäset/Bälinge hittade vi några större flockar med den vackra grågåsen som när den lyfter får ett magiskt ljus över vingarna. Den känns också igen på sin orange-skära näbb och ben i samma färgton. Sädgåsen kan man också få se och den känns snarlik grågåsen för den oinvigde men har en mörkare fjäderdräkt och gulaktiga ben samt näbb.