Går till botten för miljön

Den marina miljön i Bottenvikens grundare vatten är så gott som okänd. Det ska biologerna från länsstyrelsen i Norrbotten ändra på. Under tre år ska de kartlägga kustens grunda vikar.

Notering. Linnea Bergdahl antecknar vad dropvideokamrean registrerar. Hon kan följa kameran på en skärm i båten.

Notering. Linnea Bergdahl antecknar vad dropvideokamrean registrerar. Hon kan följa kameran på en skärm i båten.

Foto: Petra Älvstrand

Luleå2017-07-22 07:00

Solen steker över viken i Alhamn men vattnet håller bara 12,6 grader ­denna juli­dag. Inne vid stranden snorklar ­Linnea Bergdahl långsamt längs vasskanten. Hon har både underställ och fleecetröja under torrdräkten. Handskarna måste vara någorlunda smidiga så att hon fortfarande kan hantera undervattenskameran och pennan. Under snorklingen fotograferar hon och skriver anteckningar på en skrivplatta.

Det finns få eller inga inventeringar över vad som döljer sig under ytan i Botten­viken. Nu arbetar länsstyrelsen i Norrbotten med att inventera ­kustnära grunda havsvikar. Grunda skyddade områden är särskilt viktiga för ekosystemet och den biologiska mångfalden.

Projektet är flerårigt och bekostas av Hav- och vattenmyndigheten. Målet är att bilda minst fyra nya marina reservat innan projekttiden är över 2019.

Aimi Hamberg följer kollegans förehavande noga samtidigt som vant ­rattar den öppna alimuniumbåten på säkert avstånd från snorklande Linnea Bergdahl.

Efter en god stund kommer Linnea Bergdahl tillbaka med lite fynd i en nätpåse. Det är bland annat nate, en vanlig växt i vikarna och så en invandrad art, vattenpest eller akvariepest som den också kallas.

– Den växer inte naturligt här. ­Kanske har någon sköljt ur ett akvarium ­någon gång och sen har den etablerat sig längs kusten, säger Aimi Hamberg som är ­marinbiolog på länsstyrelsen Norrbotten.

Linnea Bergdahl klättrar upp på båten och säger att det var ganska rik växtlighet längs vasskanten. Hon drar av sig handskarna, fingrarna är ilsket röda.

– Det är om händerna man fryser ­lättast, säger hon.

På frågan om de stött på något överraskande under kartläggningarna säger de samstämmigt – gädda.

– En gång skrek jag till så att de på ­båten undrade om det hade hänt något. Gäddorna ser stora ut därnere i vattnet, säger Aimi Hamberg.

Frågan är vem som blir mest rädd, gäddan eller snorklarna. Gäddan är ju van vid att vara vassvikens härskare.

Biologernas arbete startar med att de studerar flygfoton över kustområdet.

– På fotona får vi en överblick av vikarnas utseende samt var grundområden kan ligga, men också var det kan finnas växtlighet, berättar Aimi Hamberg.

Utifrån flygfotona väljer de ut kustremsor och vikar där det finns ­potential för växtlighet. Områdenas djup är ­oftast tre meter och därinunder, ibland så grunda att det går att vada i stället för att snorkla.

De kan också se till exempel muddringar och hur det ser ut med ­bryggor och annan kustexploatering. Allt ­antecknas för att få en överblick över hur ett område egentligen ser ut.

– Men vi utför ingen tillsyn, utan vårt uppdrag är att kartlägga områdena, ­säger Aimi Hamberg.

Hon säger att all slags kustexploatering kan vara ett hot mot den biologiska mångfalden. Båtar, bryggor och annan bebyggelse i och kring vattnet kan påverka negativt.

När de valt ut ett specifikt område startar de ofta med att från båten video­filma botten för att se var någonstans de ska snorkla.

Linnea Bergdahl plockar upp utrusningen till drop-videokameran och sätter en fena på kameran.

– Den wobblar inte så lätt då och blir lättare att styra.

I realtid kan vi följa vad kameran ser på en videoskärm. Denna gång är det mest sand och innan kameran tas upp ”bottenkraschar” Linnea den lätt för att sedimentet ska virvla upp.

– Det ger oss en uppfattning om hur botten ser ut just här och hur mycket silt det är, säger Linnea Bergdahl.

Det starka solskenet gör att det är svårt att se vad som händer på videoskärmen. Men alla filmer sparas och kan studeras i kontorsmiljö senare.

Personalen från länsstyrelsen är inne på andra sommaren av inventeringen. Förra året kartlades drygt 30 grunda vikar genom vadning, undervattensfilmning och snorkling.

Biologernas arbete är öka ­kunskapen om hur den marina miljön ser ut ­genom att kartlägga olika områden.

– Vi kartlägger huvudsakligen växtlighet och letar särskilt efter rödlistade växtarter, men noterar också en del fauna, som till exempel musslor och andra bottendjur, berättar Linnea Bergdahl.

De noterar också om det är muddrat, salthalt och siktdjupet.

– Det är ett helt annat kunskapsläge här i norr än tillexempel vid västerbottenkusten som är mera kartlagt. Kring Piteå finns det viss kunskap, kommunen har gjort undersökningar där på 2000-talet, säger Aimi Hamberg.

En särskilt viktig växt är olika arter av kransalgen som förekommer i brack- och sötvatten. Den liknar landväxter i sitt växtsätt och kan bilda undervattens­ängar på mjuka bottnar. De fungerar som havets barnkammare, att jämföra med korallrev i tropiska vatten, även om det är betydligt artfattigare här i norr.

– De är viktiga som födoplats och som en plats för fauna att skydda sig, säger Aimi Hamberg.

Rödlistade arter Vanliga arter

Dessa arter har biologerna hittat i vikarna:

Ävjebrodd (nära hotad)

Bandnate (sårbar)

Uddnate (nära hotad)

Ävjepilört (fridlyst, nära hotad)

Slidnate (nära hotad)

Småsvalting (fridlyst, sårbar)

Kransalgen: barklöst sträfse (sårbar)

Ålnate, höstlånke, vattenpest, knoppslinga, mellanpilblad, braxen­gräs, sylört, slamkrypa, hårmöja, sköldmöja, nålsäv. Kransalgerna: skörsträfse, borststräfse och mattslinke.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om