Social distansering. Uttrycket som format nya sätt för oss att bete oss på. Plötsligt började svensken gå runt knuten och upptäcka sin närmiljö. Det visar kartläggningar som google gjort vilket vi berättade om tidigare i veckan. De har kunnat följa mobilanvändares platshistorik och sett en klar ökning av människors utomhusvistelser. En som är mycket ute och vandrar är Jan Hjelm i Luleå.
– Den här platsen har jag och hunden åkt till så gott som dagligen de senaste åren och det har oftast bara varit vi här. Men efter coronan tog fart poppar det upp folk lite överallt tycker jag.
Vi finner Hjelm och hans irländska varghund Bundini på en förhållandevis ny plats för Luleåborna. Eller, platsen är förstås urgammal men kommunen har funnit dess placering vid Luleälvens utlopp i Bottenviken som något att satsa på.
– Det är en riktig pärla. Bränneriudden heter den och ligger i sundet bredvid niporna i Karlsvik. 2018 såg vi till att göra den mer tillgänglig med hjälp av handikappramper, brygga, grillstad och vindskydd. Jag var förbi där i dag och det var en hel del folk på plats vilket ju är roligt att se, berättar Andreas Fagervall vid Kultur- och fritidsförvaltningen.
Fagervall har koll på Luleå kommuns oaser såsom stränder, isbanor och rekreationsområdet Ormberget. En central del av friluftslivet kan för många vara att tanka kraft och energi vid en öppen eld. På många håll ser kommunen till att det finns ved på plats.
– Vi har märkt ökningen av folk på våra ställen. Vi har till exempel fått tömma mer skräp den senaste tiden, och veden går åt fort. Vi fyller på vedförråden runt två gånger i veckan och skulle egentligen vilja fylla på mer vid varje tillfälle. Men tyvärr är det inte ovanligt med stölder, att ved försvinner från de plaster där vi vill ha den. Det sker framför allt på Ormberget. Därför måste vi fylla på lite grand åt gången, säger Fagervall som ber folk för säkerhets skull ha med sig lite egen ved när de ska ut.
Vi åker ut till Hertsöträsk och kollar läget. Där sitter familjen Klockare-Bolin och grillar korv.
– Är man barnfamilj ser man nog allmänt till att vara ute mer nu. Och då är det härligt med sådana här ställen. Det har alltid funnits ved när vi kommit hit, så det funkar bra, berättar Elin Klockare och förser barnen Lea och Lukas med mat.
Under deras måltid dyker Albin Sundqvist, David Hedlund och Alf Andersson upp och börjar fylla på vedförrådet. De jobbar åt arbetsmarknadsförvaltningen och är runt i kommunen för att sköta tillsynen av rastplasterna. Arbetsledare för grabbarna som fixar och donar med veden är Fredrik Lundström.
– Jo, vi har fullt upp. Vi kör ut 4000 sådana här säckar med ved per år till kommunens grillplatser, berättar han.
Hur det ser ut i allmänhet i Sverige med människors prioritering av friluftsliv vet Peter Fredman en hel del om. Han är professor i naturturism vid Mittuniversitetet i Östersund och har i 25 års tid studerat svenskens förhållningssätt till friluftsliv och semestrande i naturen. Fredman följer med intresse den tid som nu råder.
– Mycket har hänt på kort tid. Folk ger sig ut och upptäcker naturen i sin närmiljö. De som jobbar i rekreationsområden vittnar om en stor ökning av besökare. Men frågan är vad som händer när vi ska gå tillbaka till ett normaltillstånd igen. Kommer det normaltillståndet då har förändrats? Kommer vi ta med oss de nya vanorna?
Peter Fredman har tillsammans med forskarkollegor startat flera undersökningar som just nu kartlägger människors beteenden.
– Inga slutsatser kan så klart dras än men det finns många spännande perspektiv på det hela. Det tydliga stopp som blivit i samhället vidgar synen på många frågor, inte minst vad gäller ett mer hållbart samhälle. Vi kan nog inte fortsätta ta för givet att vi ska turista i Thailand eller på Kanarieöarna närmaste tiden. Så det uppstår en möjlighet att ta tag i ett hållbarhetsarbete kring resande som det talats mycket om men inte hänt så mycket då man så lätt fortsätter i gamla hjulspår.
Att folk nu rör sig mer ute tror Fredman förstås har stora fördelar, men det gäller att kommuner gör friluftslivet lättillgängligt.
– Vi har kartlagt friluftsliv tidigare i kommuner och sett att folk vill ha information via kartor på nätet exempelvis för att veta vilka platser som finns att röra sig på, men de vill även ha det tillrättalagt så att stigar är bra, att det finns tydliga markeringar längs lederna, att det finns bra parkering till bilar och liknande.
Jan Hjelm som vi mötte vid Bränneriudden med hunden Bundini tar ofta bilen från bostaden på Mjölkudden och ut till friare ytor för att kunna ströva mer fritt den mil om dagen som han och hunden är ute.
– Vi har ju naturen så lättillgänglig här uppe. De här oaserna finns bara ett stenkast med bil från hemmet. Det är underbart, säger Hjelm.
Men, på den fronten finns det en del att förbättra runt om i landet menar professor Peter Fredman.
– En möjlighet för kommuner i dag skulle kunna vara att börja se över hur kollektivtrafik ska anpassas bättre till friluftslivet och turismen. I dag krävs det ofta bil för att ta sig ut då kollektivtrafiken mest är inriktad på arbetsresor och pendling. Men för att få både fritidsliv och turism att blomma är det viktigt att det går lätt ta sig till plaster, även om man inte är bilburen.