Fyller två längder

Just nu pågår förberedelserna för en hejdundrande fest i badhuset, det som numera kallas Pontusbadet. På lördag är det nämligen exakt 50 år sedan den högtidliga invigningen.
Det var alltså 1957 som Luleå fick sitt nuvarande badhus men beslutet om bygget hade stadsfullmäktige tagit redan nio år tidigare, 1948, föranlett av den explosionsartade befolkningsutvecklingen som Luleå hade genomgått efter första världskriget.

Totalkostnad på 6,5 miljoner
Först var det tänkt att badhuset skulle byggas på Loet men man kom på att tomten var för liten.
Precis som när det gäller Kulturens hus föregicks bygget av en arkitekttävling och det var trion Jan Ericson, Torgny Gynnerstedt och Bengt Ågren (EGÅ Arkitektfirma) som tog hem segern med förslaget "Furuvattnet" i konkurrens med 33 andra.
Bygget av badhuset började i oktober 1954 och avslutades några dagar före invigningen. Totalkostnaden blev 6,5 miljoner kronor, nästan 1,7 miljoner mer än beräknat. Allt blev dyrare, utom den konstnärliga utsmyckningen som bantades ned till 80.000 mot beräknade 157.000 kronor.

Ingen förstaklass
Det var förstås de stora folkliga massorna som var målgruppen för arkitekternas ansträngningar och i badhuset skulle Luleås skolbarn gratis få lära sig simma. Den planerade förstaklassavdelningen avskaffades klokt nog efter vissa diskussioner.
Stor möda lades också på att utforma badhusets hygienutrymmen. Så sent som på 50-talet var det faktiskt lite si och så med tillgången på bad och duschar i många privatbostäder och då fyllde badhuset en viktig funktion.
Badhuset byggdes utan större tanke på uppvärmningskostnader och ekonomi men man ska veta att begrepp som oljekris och energihus var okända på 50-talet.
Roger Strand, badmästare på Pontushallen, började 1966 och han är fortfarande kvar.
- Jag minns att det fanns flera stora oljecisterner i källaren under huset och det var inte ovanligt att uppvärmningen slukade 5-6 kubikmeter olja på en dag.
På den tiden fanns det en stor skorsten vid badhuset som spydde ut svart oljerök över hela Luleå. Nuförtiden är det fjärrvärme som ger både luft och vatten rätt temperatur.
Strand minns också att man i slutet av 70-talet sänkte taket i badhuset för att kunna sätta in isolering. Dessutom stängdes den rad med fönster som fanns högst upp på badhusets baksida. Båda åtgärderna minskade förstås energikostnaderna.

Tidstypiska färger
De enorma glasytorna mot Luleås norra hamnfjärd ger badhuset dess karaktär och vem minns inte den uppkäftiga Bad-skylten som från sin fristående position upplyst svävar som ett landmärke i luften ovanför byggnaden.
Det finns mycket annat som gör badhuset originellt, till exempel alla specialtillverkade 50-talsarmaturer, den tidstypiska färgsättningen, de härliga mosaikgolven, trätaket, den säregna stenmuren utanför badet, träskulpturen/gallerverket i den övre hallen, skåpinredningen i omklädningsrummen och originaldörrarna till kontoret och frisersalonger, bara för att nämna några detaljer.Fotnot: Pontushallen, som är ihopbyggd med badet, invigdes 1965. Det var Luleåarkitekten Jan Thurfjelll som ritade denna byggnad.