Expeditionen gick till den arktiska packisen på 82:a breddgraden, norr om Svalbard, och var ett samarbete mellan svenska Polarforskningssekretariatet och norska universitetet NTNU i Trondheim.
Ombord på de två isbrytarna Frej och Oden fanns 64 forskare från stora delar av världen – förutom de nordiska länderna även Ryssland, Japan, Kina och USA.
– Det gick faktiskt överraskande bra. Alla forskare var väldigt nöjda, säger Mikael Sandström.
Forskarna studerade bland annat isens egenskaper, själva isbrytningen, och levnadsförhållanden för organismer som lever vid iskanten. Dessutom studerade Sjöfartsverket de helkroppsvibrationer som isbrytarbesättningen utsätts för under färd.
Oden är sedan många år ett flitigt anlitat fartyg för polarexpeditioner medan Frej alltså följde med för första gången, bland annat för att bereda plats åt den stora forskargruppen. Kapten Mikael Sandström har dock gjort flera arktiska isbrytarresor – och råkat på en och annan objuden gäst.
– Isbjörnar är gulliga på avstånd men när de kommer riktigt nära och sträcker sig upp mot båten är det inte lika roligt. Det är tur att de inte kan klättra, säger han.
Eftersom forskare inte får störa djurliv kan påhälsningar från vilda djur störa en expedition, men den här gången höll sig björnarna på tillräckligt avstånd.
Luleårepresentationen på expeditionen bestod inte bara av isbrytare – isforskaren Lennart Fransson från Luleå tekniska universitet fanns också med. Tillsammans med två doktorander mätte han is som Oden brutit, vilket kan användas när man räknar ut motståndet för fartyg som färdas i vatten med mycket krossis.
Också Lennart Fransson tycker att resan har gått bra.
– Vi hade en fantastisk tur. Det brukar kunna vara skitväder däruppe, men de dagar vi var där kunde vi jobba hela tiden.
Han imponerades dessutom av Odens besättning.
– De har varit på så många forskningsexpeditioner att de är vana att ta hand om forskare. Personalen vet vad vi behöver för att göra vårt jobb.
Oden har redan skrivit kontrakt på fortsatta polarexpeditioner de närmsta åren, och enligt Mikael Sandström kan det komma att bli fler också för Sveriges mindre isbrytare.
– Vi får väl se när ordet sprids i forskarvärlden om att det finns flera svenska isbrytare att använda sig av.