Det är bara en dag sedan Ann-Christin Henriksson, 55, landade i Luleå för att fira påsk. Hon småhuttrar, trots att solen skiner och det är några plusgrader.
– Jag har blivit van vid det afrikanska klimatet, säger Ann-Christin, som varit på uppdrag i Afrika i snart tre år – med uppehåll under värsta pandemiperioden.
Hennes uppdrag är att utveckla den kenyanska kriminalvården, i ett projekt som finansieras av SIDA.
– Jag är anlitad som expert i frivårdsfrågor. Målet är enkelt uttryckt att rättsväsendet oftare ska välja frivård i stället för fängelse för mindre allvarliga brott, och att genom evidensbaserade metoder förhindra återfall i brott.
Ann-Christin har tidigare gjort FN-tjänst i Kongo och säger att kriminalvården gör många insatser utomlands, både för FN och i olika projekt.
– Jag är väldigt stolt över att representera kriminalvården i utlandstjänst. Ända sen jag var barn har jag drömt om att åka ut i världen och göra skillnad och nu gör jag det.
Att leva på en annan kontinent innebär en helt annan sorts liv än Ann-Christin lever hemma i Norrbotten. Mångmiljonstaden Nairobi har ghetton där miljontals människor lever i svår fattigdom. Staden är våldsutsatt i många områden och Ann-Christin promenerar inte ens till köpcentrumet tio minuter hemifrån.
– Som europe är jag extra utsatt för att bli rånad. Jag bär inte synliga smycken och min chaufför eller taxi kör mig dit jag ska. Nyligen rånades och dödades en biståndsarbetare i mitt område. Det är inte möjligt att röra sig fritt, men man anpassar sig. Jag har byggt upp ett gym hemma i mitt hus, säger Ann-Christin och berättar att det stora huset också rymmer fyra sovrum, fyra badrum, två stora allrum och kök.
Ann-Christin har dessutom en stor och frodig trädgård.
När Ann-Christin kommer hem till Norrbotten tillbringar hon helst sina dagar i stugan i Överstbyn. Här pysslar hon i sin lilla stuga på 52 kvadrat och här strövar hon omkring i skog och mark och njuter av friheten.
Under lediga perioder söker hon sig till naturupplevelser också i Afrika. Ann-Christin berättar om flertalet safariutflykter på savannen där hon sett allt ifrån elefanter och flodhästar till lejon och giraffer. Hon har vandrat i berg och besökt babiangrottor. Och hon har mött människor i en helt annan kultur.
– Ett möte som jag bär nära hjärtat är den massajman som guidade mig i bergen och sedan bjöd hem mig till familjens lerhydda. Där satt vi och delade på kaffet i min termos och pratade om livet. Jag fick träffa hans fru och flera av barnen. Sådana möten får jag uppleva när jag reser ensam, säger Ann-Christin och berättar att guiden körde runt henne på motorcykel och visade bland annat hur familjen på ett okonventionellt sätt ordnar med vattenförsörjning när torkan härjar på savannen.
Det Ann-Christin saknar mest när hon är i Afrika är familjen. Barnen Ellen, 30, och Nils, 27, Ann-Christins mamma och bror har varit på besök i Nairobi och när hon kommer hem på ledigheter passar familjen på att umgås tätt.
– Livet här hemma sätts på ett vis på paus när man jobbar utomlands. När mitt uppdrag tar slut i sommar ser jag fram emot att ta tag i alla projekt jag vill göra i min stuga. Även om jag bor i Luleå så är det i stugan, med skog och älv runt knuten, som jag helst tillbringar min tid.