Framtiden står på spel

Om några år är Luleå och Boden en kommun. Det tror många i vår panel och skälet är att man ser samordningsvinster i en sammanslagning samt att den sammanlagda befolkningsmängden väger tyngre gentemot andra centran ute i landet. Företagaren Karin Palovaara tyckte att tiden för en sammanslagning är nu, medan Luleås kommunalråd Karl Petersen var mer försiktig. ? Det finns alltid ett mentalt motstånd mot sådant här, men det ger sig om vi kan visa att vi åstadkommer goda saker med vårt samarbete, sade Petersen och fick 100-procentigt medhåll från kollegan Lindström. Per Ulf Sandström och företagaren Annelie Hansson tyckte inte att man ska slå samman kommunerna eftersom de anser att bodensarna nog skulle känna sig vilsna, liksom Luleåborna Skolor engagerar Skolor och skolgång är en fråga som engagerar många och om de i vår Concensus-panel får bestämma kommer elever i Boden och Luleå att fritt kunna välja vilken gymnasieutbildning de ska gå, oavsett i vilken av kommunerna den finns i. Det man däremot diskuterade huruvida det räckte med ett mellankommunalt avtal eller ett skolförbund för att administrera och organisera det hela. Och samverkansintentionerna på skolans området välkomnas av Kjell Kemi, rektor på Björknässkolan i Boden. Skapa utveckling ? Det är helt rätt att bilda ett gemensamt skolförbund. Då får man en långsiktig planering med samordningsfördelar, säger han. Var ska ett nytt bostadsområde som knyter ihop Luleå/Boden byggas?, var en annan fråga som vi ställde. De flesta i panelen såg det naturligt att utgå från något av de befintliga bostadsområdena Sävast eller Sunderbyn. Att de som ska bo har en del att säga till om var givet, men om nu kommunerna ska planera det hela, tyckte Thomas Nilsson, VD för Luleå näringsliv att det vore bra att starta söder om Sävast av taktiska skäl. ? Det är viktigt att vi visar bodensarna att vi inte bara tänker Luleå, sade han. Målet med samarbetet är att skapa utveckling och öka attraktionskraften. Vi lekte med tanken att ett framtida Luleå/Boden har 110.000 invånare och när vår panel fick utse den viktigaste faktorn för tillväxt, så blev det med stor majoritet, tillväxt i det privata näringslivet som man lyfte fram. Orsak som gavs var att vi traditionellt har en stor offentlig sektor och att fler jobb genererar både pengar och attraktivare utbud. Karl Petersen talade för tillgången på spetskompetens med motiveringen att enkla jobb försvinner till lågprisländer och att man måste kunna konkurrera med spetskunskap. Lyfte fram kulturen Karin Palovaara flaggade för bra barnomsorg och skola, medan Thomas Nilsson, VD för Luleå näringsliv stack ut hakan genom att lyfta fram kulturen som främsta vapen. ? Jämför utveckling i Umeå, Luleå och Uleåborg. Umeå och Uleåborg har vuxit enormt och företrädare där talar mycket om satsningen på kulturen. Den är nog viktigare som attraktionskraft än vad många tror, sade Thomas Nilsson. Kulturen ja, trots att nu endast Thomas Nilsson lyfte fram den som den viktigaste tillväxtfaktorn är det ingen tvekan om att vår panel anser det vara en angelägen fråga. Och den viktigaste satsningen på det området är Kulturhuset i Luleå, om man nu ska lita till merparten i vår panel. Naturliga tillgångar Det fanns de som ansåg konserthuset redan vara i hamn och då vill man i nästa steg se utveckling kring film och teater. Och så bör det skapas fler produkter kring vår naturliga tillgång ? is och snö. Annika Fredriksson ville att även kusten skulle få ett rejält museum i klass med Ajtté. Vår panel dryftade också frågan om hur man ska få stopp på befolkningsminskningen i länet och åter seglade frågan om sänkta arbetsgivareavgifter upp som en åtgärd som ansågs viktig. En av dem som ansåg att nedsättningen var värd att pröva igen var Olle Lindström och tidningchefen Sture Bergman argumenterade med att det är en generell åtgärd som går direkt till företagen. Norskfödda Torild Johansen berättade om erfarenheterna från hemlandet, där åtgärden är en av flera i den så kallade Norge-modellen, som använts för att minska avfolkningen i den norra landsändan. Öronmärkta pengar Per Ulf Sandström ville hellre att staten betalar återbäring på vattenkraftspengarna. Ingegerd Palmer föredrog öronmärkta pengar till vidareförädling av produkter inom turism, trä, stål och livsmedel. Thomas Nilsson i sin tur vill ha statligt riskkapital till besöksnäringen, hellre än något annat. ? Vi har dåliga erfarenheter av osäkerheten kring arbetsgivaravgifterna, företagen kan inte kalkylera med det. Turistnäringen har en enorm potential, men har svårt att få tag i riskkapital, sade han. Entreprenörsandan i Luleå och Boden. Hur ska den förbättras? Ja, en del i vår panel föredrar privatisering av kommunala tjänster. ? Ska man ändra på vår tradition av att vara anställd krävs det politiskt mod att visa vägen och låta privata sköta även sådant som kommunen gör i dag, sade företagaren Annika Fredriksson med adress till politikerna. Andra var för företagande på skolschemat, dels på gymnasiet, men också i grundskolan medan Thomas Nilsson ville öka tryggheten för nystartade företag genom att de får behålla sin rätt till A-kassa i ett år. Viktig faktor Klart är att förbättrad entreprenörsanda ses som en viktig faktor för utvecklingen av området. Norrbottens image måste förbättras för att ge en motbild till den som offentliga personer i söder med medias hjälp gett av oss den senaste tiden. Ska det ske genom hårt lobbyarbete i huvudstaden eller en dokusåpa om Norrbotten? Båda förslagen välkomnades, men många talade om vår egen bild av oss själva, att det inte alltid är så att vi talar så väl om och tror på oss själva. Karin Palovaara och Karl Petersen var inne på att genomföra ett antal Luleå?Boden-dagar i södra Sverige för att visa vad man har att erbjuda. Hela debatten och den process som startats utgår ju ifrån att samarbetet mellan Luleå och Boden ska utvecklas och vår panel fick givetvis också frågan om vad som krävs för att så ska ske. Många såg det som en personfråga bland ledarna, att kommunalråden och andra beslutsfattare helt enkelt gillar varandra och kommer överens och att de föregår med gott exempel. Sture Bergman, Torild Johansen med flera ville se samarbete på flera plan samtidigt och tryckte på behovet av konkret handling, i stället för som hittills, mest ord och samtal, som inte lett särskilt långt.