5 april gick Luleå lokaltrafik ut med informationen att linje 65 läggs ner av ekonomiska orsaker. 17 april stannade den för gott.
– Vi har en trängd ekonomisk situation där vi måste se över kostnaderna och den här linjen har haft ett fåtal resande. Självklart blir det en försämring men vi anser att vi måste göra det här, säger Anna Kowal Lindbäck, marknads- och kommunikationschef hos LLT.
Linjen, som är en servicelinje för äldre och funktionshindrade, har gått från Oscarsvarv och på sin väg till Kallkällan bland annat passerat centrala Luleå, vårdcentralerna och matbutiker.
Nästan 30 personer samlades på Oscarsvarv under onsdagen för att uttrycka sitt missnöje över LLT:s beslut. Snittåldern och rollatortätheten är hög i den samlade skaran. Att kunna ta sig in och ut ur bussen på ett tryggt sätt är en av anledningarna till att den varit uppskattad.
– Det är ingen vanlig buss, det är en servicelinje. Trevliga chaufförer som hjälper till med allting, lyfter upp rollatorer, väskor, ja allt. Man känner sig så säker, säger Margareta Löfgren som bor på Oscarsvarv.
Att det var så snabba puckar från beslut till att bussen slutade gå, gör att många känner att det inte fanns tid att protestera – och om möjligt få LLT att tänka om. Men protesterar, det gör de fortfarande. Och tänka om, det vill de att LLT gör.
– Det blev ju väldigt abrupt och kom som en chock för oss allihopa. Man kanske hade kunnat köra bussen tre dagar i veckan eller något sådant, det hade varit bra om det fanns något alternativ för att ha kvar den, säger Renée Nilsson.
Men att linjen ska starta upp igen är inte aktuellt.
– Jag förstår om de är jätteledsna och att det blir en försämring men vi kommer inte ta tillbaka beslutet, säger Anna Kowal Lindbäck.
Josefine Väppling bor på Tullgatan och hon åkte med bussen nästan varje dag. När den slutade gå fick hon ställa om.
– Det har varit jobbigt. Jag har börjat gå mer nu men det har varit jobbigt. Den har varit jätteviktig, jag har åkt jättemycket, säger Josefine Väppling som använder sig av en rollator.
Servicebussen var en unik linje, enligt Anna Kowal Lindbäck.
– Anledningen till att närlinjen startade var att de bussar vi hade då inte var tillgänglighetsanpassade. Alla bussar vi har i dag är det, säger hon.
Marianne Rietz köper inte resonemanget fullt ut.
– Den här bussen på servicelinjen kan ta fem till sex rollatorer. Om man åker med en vanlig buss och det kanske redan är en barnvagn och en rollator på bussen får vi stå kvar till nästa buss, som kanske också är upptagen, säger Marianne Rietz som vänder sig mot det ekonomiska argumentet.
– Nu på 2000-talet kommer lönsamheten och vinster på första plats och vi människor på andra plats. Omtanke och medmänsklighet är inte lönsamt, det är så det känns.
Anna Kowal Lindbäck har inte en exakt siffra på hur mycket LLT sparar på neddragningen. Utöver personalresurser och drivmedel måste servicebussen bytas ut och bara det skulle kosta 3,5 till 4 miljoner kronor, enligt Anna Kowal Lindbäck.
Barbro Omberg tror att LLT:s besparing i förlängningen i stället blir en kostnad för samhället.
– Det här handlar också om vad som händer med en människa som sitter inne och inte kommer ut. Vad kommer den att kosta? Antingen ramlar den och slår ihjäl sig i halkan eller så kommer den aldrig ut i sociala livet och då blir det både psykiska och fysiska problem. Och det kommer kosta, säger hon.