Första, andra ... det går för ...

På faluröda väggar och utställningsbord trängs en brokig samling kuriosa och antikviteter. Kristallkronor, väggur, smycken, möbler, porslin och drivor av prydnadsföremål från två sekel. Prylarna kommer främst från direktören Sven Hellman som bestämt sig för att tömma elva av sina rum i Luleå. Hans saker delar borden med ett bohag från Kyrkbyn. Med diskreta gester bjuder professionella köpare och vanligt folk i konkurrens med varandra. Många har redan under förhandsvisningen bestämt sig när utroparen Mats Höggren höjer klubban för dagens första budgivning. Jagar det fina På första raden sitter Janerik Edlund från Kyrkbyn. Han beskriver sig själv som ivrig samlare och har för dagen anlagt kännarmin, med rätta förmodligen då han tillryggalagt åtskilliga decennier i samlarskrået. Men det är inte fynd han hoppas på. ? Man gör sällan fynd på auktioner längre. För mig är det en jakt på det som är fint, säger han. Vad exakt han samlar på är en fråga han helst inte vill kommentera med annat än ?fina saker?, ett intresse som väcktes i samband med ett arv. Ger sig vid 2.800 Han hejdar sig för att ge bud på en relief av änglar snidad i elfenben. ? 200! lyder första budet. Efter ett snabbt stegrande pris återstår bara Janerik Edlund och en kvinna längst bak i publiken. För den som gjort sig känd som auktionshandlare gäller det att inte blotta sin budgivning mer än nödvändigt, varför Janerik Edlund närmast viskar fram sina bud när budgivningen stigit över två tusen. När priset nått upp till 2.800 kronor ger han sig. Kvinnan som ropat in den lilla reliefen kommer från Boden och heter Berit Eriksson. ? Jag har aldrig sett något så sött. Nu får jag låta bli att köpa massa billiga saker i stället, även om jag tycker allt gammalt är fantastiskt, säger hon och tummar på det lilla prydnadsföremålet. Växande skara Samlarna är en växande skara och intresset för vårt materiella kulturarv har varit på uppgång länge nu. ? Det har blivit rena folkrörelsen, säger antikkännaren Britt Tunander. Hon har skrivit uppslagsverket Antikvitets lexikon som sedan 20 år varit bibeln för många samlare. ? Intresset för gamla saker har funnits sedan slutet av 1800-talet. Men då var det mest rikt folk som samlade på konst, silver och keramik. Då gick det inte att sälja en fotogenlampa till en miljonär, konstaterar hon. Samlandet har blivit folkligare. Fördyrade loppisbutiker och programmet Antikrundans två miljoner tittare tyder åtminstone på det. Lockar nya anhängare Och samlarna lockar ständigt nya anhängare. På gräset strax intill auktionisten Höggren sitter Simon Koskitalo Rova från Persön. Det är första gången han går på auktion och han är redan biten. ? Allt är kul här, människorna och alla sakerna, säger han och berättar att han spanat in ett par knivar. ? Men jag hoppas att de inte kostar mer än 100 kronor. Skönheten avgör Vad som fått den svenska allmänheten att intressera sig för rostiga knivar, eller begrepp som tebord, kistebrev och remmare är inte lätt att säga. Inte ens Britt Tunander kan sätta fingret på lockelsen hos det antika. ? För mig är det skönhetsbegreppet. För många är det nog trygghetsbehovet, att dricka te ur en kopp som kunde varit mormors, säger hon. linus.hook@kuriren.com 0920/375 78