Torbjörn Forkby är verksam vid Göteborgs universitet och forskar bland annat om stadsdelsgrupperingar och gängbildning. Han påpekar att ungdomar som går samman i gäng och andra grupperingar inte är någon ny företeelse.
– Den första barnavårdskommittén som tillsattes i Sverige 1898 kallades i folkmun för "ligapojkskommittén", så det här har sina anor långt tillbaka i tiden. Bildandet av sådana här grupper är ofta kopplade till ett samhälle som genomgår en omvälvningsprocess, unga som känner sig rotlösa och måste navigera i ett nytt sammanhang, säger han.
– Det kan finnas en uppfattning om att "vi är i en sämre position, vi kommer inte att klara oss lika bra".
Att sluta sig samman i en grupp och börja begå brott kan skapa en gemensam identitet och ses som en alternativ väg för unga som uppfattar att de vanliga vägarna är stängda för dem.
– Sedan finns det mer individuella komponenter som påverkar också, familjeförhållanden och andra svårigheter.
Torbjörn Forkby menar att den här typen av ungdomsgrupper, eller gäng, har förutsättningar att uppstå i många områden, så även i Luleå.
– Ungdomarna hittar inspiration från andra områden, förebilder hämtas från filmer och serier. Inom gruppen utvecklar de en uppfattning om sig själva, vilka de är och vilka de inte är. De känner samhörighet med varandra om uppfattar samhället och de som symboliserar samhället, poliser, väktare och annan uniformerad personal, som fienden.
Sara Uhnoo är universitetslektor i sociologi vid Göteborgs universitet och hon har studerat fenomenet med ungdomar som anlägger bränder.
– Anläggandet av bränder kan vara ett slags katt- och råttalek med polis och räddningstjänst. Det upplevs som en speciell känsla att kunna styra hur myndigheter agerar, hur man lockar till sig poliser och räddningstjänst. Det har vi ju sett i samband med bränderna nere i Malmö.
Hon konstaterar att det är typiskt för all ungdomsbrottslighet att den är ett gruppfenomen. Brotten är något man begår tillsammans, för att imponera på andra och varandra och för att få uppmärksamhet.
– Just skadegörelse är typiskt ungdomsfenomen. Det kan handla om att de vill visa att de vågar och att de kommer undan med normbrytande aktiviteter.
Frågan om varför grupper av unga som anlägger bränder plötsligt tenderar att uppstå i ett samhälle är svår att besvara, menar Sara Uhnoo. Det kan vara så att det finns en större grupp unga som misslyckas i skolan och/eller har komplicerade familjeförhållanden i en stadsdel under en viss tid.
– Det kan leda till att en subkultur uppstår, där man skapar ett eget normsystem. Det är viktigt att lyfta fram att det ofta handlar om utsatthet, unga som mår bra begår oftast inte brott.
Sara Uhnoo betonar också att de flesta unga som begår brott slutar när de blir äldre.
– Det finns en puckel vid 15-årsåldern när det gäller killar som begår brott. Men majoriteten fortsätter inte. När de närmar sig 20-årsåldern har de flesta börjat följa majoritetssamhällets normer.
För att bryta utvecklingen av ungdomskriminalitet och gängbildning krävs ett långsiktigt arbete, menar Torbjörn Forkby. Det handlar om att kartlägga gruppen och identifiera vilka personer som finns med där.
– Det finns ingen "quickfix". Den första målsättningen måste vara att hitta sätt att integrera dessa unga i ordnade sammanhang och medvetandegöra dem om riskerna som finns med ett liv i kriminalitet.
0920-26 28 65