I måndags fick åtta anställda på Telia i Luleå besked om att de inte får jobba vidare. De fick omedelbart lämna sina arbetsplatser. Det rör sig både om fast anställda, vikarier och provanställda.
– Vi fick välja mellan att säga upp oss eller bli utredda och återbetalningsskyldiga, säger en av dem.
De arbetade alla på Telias kundtjänst (support) och deras brott är att de tagit otillåtna pauser.
– Man sitter i telefon många timmar i sträck och får aldrig andas. Till sist så orkar man inte. Då hittar man andra sätt att andas i stället, säger en annan.
Kuriren har talat med flera av de åtta och de vill inte framträda – en del söker redan nya jobb medan någon avser att försöka återgå till Telia.
De berättar att anställda på supporten är under ständig kontroll av arbetsledningen; varje samtal och tiden mellan samtalen mäts ned till sekundnivå. Inga pauser tillåts utöver lunch (45 minuter) plus två 15minutersraster per dag. Besök på wc och kaffeautomat klockas.
– Vi ska ta emot samtal på samtal åtta timmar om dan, det är det som gäller. Ledningen lyssnar inte när vi säger att vi måste få en paus mellan samtalen då och då, säger en.
De berättar om olika metoder som skapats för att få en liten lugn stund; de går kort ut på att man fingerar ett telefonsamtal eller annat arbete. Men ledningen avslöjade allt och tog genom avlyssning och kontroller rätt på vilka som syndat.
I måndags fick alltså åtta anställda gå. Det finns det som tyder på att de åtta skulle följas av fler men ledningen ändrade sig när facket blev inblandat.
– Nu talas det i stället om utredning, varning och övervakning i två månade, berättar en anställd.
De utsparkade berättar om en strängt kontrollerad arbetsplats där läget hårdnat på senare tid.
– Det beror lite på vilken ledare man har men de har stenkoll på oss. Många blir knäckta av det och sjukskriver sig, de orkar inte. Ingen mår bra av att sitta i telefon hela dagen, berättar en av dem.
– Det är som ett slavarbete. Jag har jobbat på flera ställen och Telia är den värsta arbetsplats jag varit på. I en snabbköpskassa sitter man högst i två timmar och får sedan byta arbetsuppgift. Men vi sitter fast i åtta timmar. Det ska inte få vara så här, det är många unga och för dem är det ofta första jobbet. De blir ju skrämda och skulle behöva få veta att så här är det inte i arbetslivet i normala fall, säger en annan.
Kravet att sälja ses som ytterligare en press. Lönerna är låga förutan bonus och provisioner.
– Det är klart att man måste göra sitt jobb. Men det är sjukt psykiskt påfrestande att sitta i telefon i åtta timmar. Vi talar nästan bara med arga människor och till dem har vi krav på att sälja. Det är inte logiskt. Men ledningen lyssnar inte, säger en av de åtta.