Förförd av ljuset i hemstaden

? Jag har knappast någonsin sett Luleå så vackert som just den här kvällen, säger en fortfarande uppenbart berörd Staffan Göthe när vi träffas, i ett av radions sterila konferensrum, för ett samtal om Luleå, hur det är att läsa in en radioföljetong, känslan av att få sin samlade pjäsproduktion inkapslad i en och samma bokvolym samt somligt annat. Smått och gott. Har skrivit 22 pjäser Staffan Göthe är dramatikern som skildrat det moderna Sveriges framväxt genom sina stillsamt iakttagande pjästexter. Det blev 22 stycken, mellan 1971 och 2001. De finns nu samlade i den nära 800 sidor trinda volymen Lysande eländen (Schultz förlag) och där trängs då Arma Irma med En uppstoppad hund, La Strada del Amore med Legenderna från Oskarsvarv, Boogie Woogie med Ballad om en skärbräda, Den feruketansvärda semällen med Temperance och Den perfekta kyssen med Blått hus med röda kinder. Med flera. ? Jag har länge känt ett stort behov av att samla alla mina pjäser och så att säga summera den verksamheten hittills, säger Staffan Göthe eftertänksamt och leker med en av de (som det visar sig senare: ej brukbara) kulspetspennor som ligger på bordet mellan oss. ? Det är en stor glädje för mig att den här volymen nu blev av. Och att det är förläggaren Barbro Schultz som tog sig an den. Hon gav bara ut två böcker i höstas. Min pjäsvolym och så Ulf Lundells senaste. Och det fina är att hon kommer att se till att boken fortsätter att finnas i lager. Det tycker jag är väldigt bra. Medvetet utelämnade Staffan Göthe har i och för sig skrivit ytterligare några pjäser samt manuset till filmen Kärlekens himmelska helvete. De kom inte med bland de samlade verken och det var helt medvetet, eftersom han ansåg åtminstone pjäserna som byggda på alltför ?aktuella händelser?. ? När jag gick igenom texterna inför utgivningen, så bestämde jag mig för att vara lika trogen mot dem nu som när jag ursprungligen skrev dem. Jag har gått min egen väg, men tidsandan tränger sig på. Fast jag har rensat bort regianvisningar och behållit platsanvisningar och den poetiska prosan, berättar Staffan Göthe. ? Tyvärr är det ju väldigt sällan som dramatik ges ut i bokform i Sverige. Det sker betydligt oftare i Norge och Finland. Och det är tråkigt, eftersom samtiden skildras nog så ofta inom dramatiken. Och inte enbart inom litteraturen. Luleå mycket viktig plats Luleå har spelat en mycket stor roll i Staffan Göthes dramatik. En uppstoppad hund, som Norrbottensteatern invigde sina lokaler med 1986, utspelar sig i princip i hans födelse- och uppväxtstad och han har strösslat referenser omkring sig även i andra pjäser, som Mjölkudden, Oskarsvarv och Sink-sundet. ? Fast jag har aldrig skrivit rakt ut att det handlar om Luleå utan nöjt mig med ?en stad vid Bottenhavet?. Och det är ofta Luleå på vintern som jag tänker på och ansluter mig till. Det är betydligt roligare att komma hit på vintern än vid övriga tider på året. Nu är det några år sedan jag var här senast, men när jag kom hit 1986 för att jobba med En uppstoppad hund så blev det ju som ett slags återkomst. Växte upp på Köpmangatan ? Jag växte upp på Köpmangatan 16 och lämnade stan när jag var 17 år. Nu har jag inte längre några direkta bindningar till Luleå, men återkommer gärna eftersom jag aldrig känt någon som helst bitterhet mot min uppväxtmiljö. ? I och för sig är jag inte någon idealiserande hembygdsromantiker heller. Jag skulle vilja säga att jag har ungefär samma inställning till Luleå som Fellini hade till Rimini, där han växte upp och som han skildrade i bland annat filmen Amarcord. ? När jag hör Luleåmålets olika skiftningar så är jag mentalt tillbaka här. Jag är mycket starkt präglad av den här stan och känner nära nog ett slags hudnära exotism inför den. Brann för teater I sin ungdom brann Staffan Göthe för att på något sätt få möjligheten att jobba med teater. ? Och min eld var alldeles för stark för att någon skulle kunna ta den ur mig. Jag minns vaktmästaren Gottfrid Johansson på Hermelinsskolan, som säkert hade många kvaliteter men till dem hörde inte något teaterintresse. Det var ju för övrigt han som lärde författaren Torbjörn Säfve att boxas. ? Det var snarare motståndet som sporrade mig. Och som formade mig. Staffan Göthe skrattar till när han konstaterar att gamla Hermelinsskolan nu ska byggas om och få en närmast total estetisk studieinriktning. Tiderna förändras, som sagt. De senaste åtta åren har Staffan Göthe varit fast anställd som skådespelare vid Dramaten i Stockholm. Nu har han sagt upp sig, för att i stället bli frilansande dramatiker och skådespelare. Kommande vecka inleder han repetitionerna av Tjechovträdgården på Stockholms Stadsteater, i regi av Birgitta Egerbladh. ? Det lär nog bli mera trädgård än Tjechov. 14 skådespelare och sex dansare. Premiär i början av mars, säger Staffan Göthe och tillägger att han i höstas spelade Malvolio i Shakespeares Trettondagsafton, i Örebro, och att han tycker att det ska bli roligt att kunna åka omkring mera i landet och arbeta. Blir professor I juli tillträder han också en professur vid Teaterhögskolan i Malmö, där han var rektor under 1970-talet. ? Det är en möjlighet att utforma mina uppgifter på ett väldigt flexibelt sätt. Och senare i år, först mot slutet av december, fyller så Staffan Göthe 60 år. Något som han ser fram emot med ganska blandade känslor. ? Det är klart att det inte känns så roligt att bli äldre. Men jag ser det som så att jag har många erfarenheter att dela med mig av och så försöker jag hålla mig ung i själen. Under resten av veckan kommer Staffan Göthe att vara sysselsatt med att läsa in P-O Enquists roman Livläkarens besök för en kommande radioföljetong. ? En intensivt levande och av stark berättarglädje präglad roman. Jag vet ju att det är en stor publik som lyssnar, så det handlar verkligen om att göra ett så bra arbete som bara möjligt är. Och på lördag blir det En kväll med Staffan Göthe på Norrbottensteatern, då han ska samtala med radiojournalisten Kerstin Wixe och tillsammans med skådespelerskan Sara Arnia läsa valda delar ur sina samlade verk. ? Då ska jag också läsa min senaste pjäs, den sju minuter långa I det mediala bruset. Och jag gör samtliga fyra medverkande personer själv, säger Staffan Göthe med sin vackert sonora stämma. Och det kommer säkert att bli en upplevelse. Det med.

Förförd av ljuset i hemstaden

På den trettondagskväll som även var lika med tisdagen befann sig Luleå i ett så rimfrostskimrande vackert januarisken, att dramatikern och skådespelaren Staffan Göthe blev alldeles vemodigt berörd och bara promenerade omkring i timmar i sin gamla hemstad.