Förfallstiden är här

Att tiden som just nu råder i Norrbottens skärgård hör till de lugnare råder inget tvivel om. För under förfallstiden så är det inte många som rör sig ute på isarna. Undertecknad och Maria Hassi, tv-fotograf, fick ynnesten att följa kustbevakarna Lars Näsman och Andreas Josbrant på deras arbetsdag. Efter hämtning i Hindersöstallarna bar det av rakt ut mot öppet hav. - Jag har lite svårt att se något annat jobb som jag hade trivts lika bra med. Det är frihet och ännu mera frihet, nej, det här är det ultimata jobbet, säger kustbevakningsinspektör Näsman och spanar ut över det ölösa landskapet som tar sin början utanför Sör-Äspen. Alkohol ett gissel
Vi har i vår jakt efter att hitta den så omstridda sälen i Bottenviken tagit oss drygt tre mil ut från Luleå. Efter att ha landat Kustbevakningens svävare i viken vid Sör-Äspen har Näsman och Josbrant gjort upp en liten eld, för precis som på andra jobb tar man fikarast. - Givetvis tar vi rast som i vilket annat jobb som helst. Det är bara det att det ser lite annorlunda ut i vårt fikarum, skrattar kustbevakningsassistent Josbrant. Det går dock inte att bortse från baksidan i skärgården och det är alkoholen. - Det är givetvis ett gissel såväl sommar som vinter. Vi har vissa polisiära befogenheter och en stor del av vårt arbete sommartid handlar om nykterhets- och hastighetskontroller. Svårfunna sälar
Men att hitta sälar denna vår visar sig vara svårare än väntat. Isläget i Bottenviken är betydligt tuffare än på länge. Vid en iskontroll i höjd med Storbrändön visar sig isen vara 50 centimeter tjock. Ytterligare dryga milen ut ser vi på ungefär 300 meters avstånd två sälar som ligger och lapar sol på vårisen, men närmare kommer vi inte. - Det här är orsaken till att vi inte ser några säljägare ännu, men de kommer när isen släpper, förklarar Näsman. Har ni några problem med illegal jakt på säl? - Inte när det gäller svenska jägare. Däremot har det förkommit att finska säljägare har jagat på svenskt vatten och det får de inte göra. Efter en kopp med rykande kokkaffe och en kanelbulle lastar vi oss i svävaren igen för att vända hemåt. Då stöter vi ihop med ytterligare en säl och den här gången kommer vi lite närmare innan den tar det säkra före det osäkra och glider ner i sitt vattenhål och lämnar vårisen lika öde som ett månlandskap. Snart kommer dock skärgården att fyllas på nytt igen och då är det båtfolkets tur att ta naturen i sin ägo.

Förfallstiden är här

En sotig panna och en öppen eld. Tre och halv mil ut i skärgården tar vi fikarast. Mycket bättre kan det knappast bli.