Föreningsfolk gick tuff match mot snön

Natten mot lördagen började snön att falla. Det här ställde till det för de små föreningar som hjälps åt för att ro arrangemangen Råneälvdalsloppet i land. 
Jan Ek är tävlingsledare och han stannade till vid vägövergången i Norra Niemiholm. Han berättade om hårt arbete för att inte tvingas ställa in i sista stund. 
- Det hade ju kommit två decimeter nysnö på väldigt kort tid och som du ser så fortsätter det bara. Vi har arbetat från tidig morgon med att pista och dra upp hela sträckan på nytt, berättar han. 
Och klockan tio gick ändå starten på loppet som arrangerades för första gången år 2012. Ett 80-tal längdlöpare gav sig då ut i snön och blåsten. 
- Men vi har nog tappat ungefär hälften. I fjol hade vi 160 deltagare. Många brukar komma och efteranmäla sig men de har uteblivit nu, berättar Ek. 
Ett 50-tal arrangörer fördelat på en rad olika bya- och idrottsföreningar mellan Råneå och Gunnarsbyn ställer upp för att loppet ska genomföras varje år. 
- Det är lätt att få folk som hjälper under tävlingsdagen men det är svårare att få de som ställer upp i förberedelserna. Och det är massvis med jobb innan, säger han. 
Snöfallet innebar nu att alla fick arbeta lite extra. 
- De som har preparerat och dragit spåren har gjort det fantastiskt bra. De gav sig ut tidigt i morse och har arbetat intensivt, fortsätter Ek. 
Många åkare pustade och stönade och man förstod att det var allt utom lättåkt. 
Lena Abrahamsson från Luleå har fritidshus i Orrbyn och hon drog på sig skidorna för att åka ut längs spåren som åskådare. Även det var en mindre prövning eftersom snö packades under skidorna tämligen omgående. 
- Föret är inte kul. Jag hade kunnat tänka mig att ställa upp och åka från Niemisel till Gunnarsbyn men i dag är jag glad att jag inte ställde upp, säger hon samtidigt som hon stryker bort snö som har fastnat. 
Och Oskar Niemi från Niemisels AIK stod i Niemiholm tillsammans med Jonnie Jakobsson.
- Vi är bara glad att det är snö på vägen så slipper vi lägga hit extra på asfalten. Det slapp vi i år, säger Oskar Niemi och ler. 
Vad är det som får dig att stå här som funktionär?
- Någon måste ju göra det. Och det är ju bra för byarna och älvdalen. Det här är ju ideellt jobb. 
Trots att du arbetar väldigt mycket med föreningslivet så ställer du ändå upp på din fritid?
- Jo. Det mest är min fritid tyvärr (skratt).