Förändrade villkor för Grönlands jägare

Ikväll visar dokumentärfilmaren Staffan Svedberg sin film

INGET ANNAT DUGER. Dokumentärfilmaren Staffan Svedberg visar upp sina isbjörnsbyxor som han köpte i början på 1980-talet då han skulle ut på isbjörnsjakt tillsammans med inuiterna.  Foto: ROLAND S. LUNDSTRÖM

INGET ANNAT DUGER. Dokumentärfilmaren Staffan Svedberg visar upp sina isbjörnsbyxor som han köpte i början på 1980-talet då han skulle ut på isbjörnsjakt tillsammans med inuiterna. Foto: ROLAND S. LUNDSTRÖM

Foto: Roland S Lundström

LULEÅ2008-11-18 06:00
Nanut - isbjörnsbyxorna Filmen spelades in 1985 och skildrar hur en 16-årig inuitpojke ger sig ut på jakt och till slut skjuter en isbjörn. Björnskinnet blir till varma byxor åt pojkens lillebror. Isbjörnsbyxor kallas nanut på grönländska, vilket även betyder isbjörnar. - Isbjörnsjakten försiggår på samma sätt nu, säger Staffan Svedberg.Under många år arbetade han som matematik- och fysiklärare i Kiruna. Numera bor i han i Klippen, norr om Hemavan och är pensionär. Staffan Svedberg berättar att han håller på med en ny film om de globala klimatförändringarna och hur det påverkar inuiterna på Grönland. I mars gjorde han ett nytt besök i byn Siorapaluk, som han besökte första gången 1978. Siorapaluk på norra Grönland är en av världens nordligast belägna bosättningar, 77 breddgrader norr om ekvatorn (norra polcirkeln ligger på 66,6 grader nordlig bredd och Longyearbyen på Svalbard på 78 grader nordlig bredd). Under de senaste 30 åren har Staffan Svedberg besökt Siorapaluk sex gånger. Att han hamnade där första gången var en tillfällighet, han besökte västra Grönland och träffade en man som kom från norra Grönland. Naturen och de bistra livsvillkor som människorna tvingas bemästra har lockat honom att återvända. - Det är spännande att se hur man lever, ta bara hur man klär sig, säger Staffan Svedberg och visar ett par isbjörnsbyxor och stövlar sydda av sälskinn. Sex mil med hundspann
Siorapaluk har cirka 75 invånare och ligger sex mil norr om Qaanaaq, dit man kan ta sig med flyg från södra Grönland. Förr om åren var hundspann och släde enda sättet att ta sig till Siorapaluk från Qaanaaq, men numera går det att flyga dit med helikopter två gånger i veckan berättar Staffan Svedberg. Klimatförändringarna märks av genom att havsisen lägger sig senare på höstarna och att havsisen går upp tidigare om vårarna. På vårarna brukar jägarna i Siorapaluk bege sig ut på den tunna isen mellan Grönland och Ellesmereön (som tillhör Kanada) för att jaga valross. Jakten går till så att de smyger sig på djuren när de kommer upp till ytan för att andas, de använder fortfarande harpuner, berättar Staffan Svedberg. Varma havsströmmar
Men de senaste åren har havsisen blivit alltmer osäker, kanske på grund av havsströmmarna. Den senaste vintern var osedvanligt kall.- Jägarna vågar sig inte längre ut på isen, därför att isen bryts samman.Jägarna är också bekymrade över att jakten på valrossar, isbjörnar, myskoxar och vildrenar är reglerad i norra Grönland, tillägger han. Under de 30 år som gått sedan hans första besök så har den moderna världens kommunikationslösningar nått även till Siorapaluk. Barnen har tillgång till internet i skolan, det finns telefoner och TV och jägarna använder sig av GPS för att inte köra vilse i snöstormen.- De tar till sig den nya tekniken, konstaterar Staffan Svedberg.Föreläsningen på Lillan är en del av kommunens lokala klimatinvesteringsprogram och syftar till att sprida information om klimatförändringarna till allmänheten. Fler föreläsningar är planerade till våren, säger Bengt Hakanen som arbetar på kommunens stadsbyggnadskontor.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om