Stadsparken var full av folk som njöt av ett strålande solsken och närapå högsommarvärme. Som brukligt är bidrog Hemvärnets musikkår med den musikaliska inramningen och två Jas 39 Gripen från F21 flög över Stadsparken klockan 11.58.
Kommunfullmäktiges ordförande Margaretha Lindbäck, som hälsade åhörarna välkomna, var dagen till ära klädd i folkdräkt. Andra hade tagit tillfället i akt att drapera sig i den svenska fanan, som ToyneRingwald och Ulrika Johansson.
– Det var det vackraste vi hade den här dagen, deklarerade ToyneRingwald med glimten i ögonen.
Ännu har det svenska firandet av nationaldagen inte nått samma dimensioner som Norges firande den 17 maj.
– Likadant som i Norge blir det nog aldrig. Det kommer att ta ytterligare några år att få en starkare förankring i Sverige. Det är ett bra tillfälle att ta emot nysvenskarna, tillade ToyneRingwald.
Som brukligt är i Luleå kommun delade kommunfullmäktiges ordförande Margaretha Lindbäck ut bordsflaggor och Sverigenålar till nyblivna svenska medborgare, bland dem Aftab Khan och snart treåriga dottern Muqddas Khan som bott i Luleå i drygt sex år.
– Vi trivs bra här. Vi är glada att bli svenska medborgare, sade Aftab Khan som kommit till Sverige med sin familj som kvotflyktingar.
Andra kommer till Luleå för kärlekens skull. Nuntichaporn Johansson och dottern Nancy Johansson har bott i Luleå i sex år. Snart är det dags för dottern att flytta för att studera vidare.
– Jag ska fortsätta läsa på universitet i Malmö, inredning och design, berättade Nancy Johansson.
På Gültzauudden hade nätverket "Ett Luleå för alla" bjudit in till ett antirasistiskt knytkalas. Christina Lundh, maken Nisse Matti och hennes mamma Margot Lund var på plats i riktigt god tid, en hel timme innan arrangemanget skulle starta visade det sig.
– Jag är fritidspolitiker. Jag tycker att det är viktigt att vi visar att Luleå ska vara för alla, motiverade Christina Lundh varför hon kommit.
Knytkalaset är ett sätt att skapa gemenskap och en mötesplats för människor förklarade Anna Waara, aktiv i nätverket Ett Luleå för alla. Det behövs positiva alternativ, att man är för något och inte bara motståndare mot rasismen, påpekade hon.
– Vi tror att vara för något är mycket mer långsiktigt hållbart, sade Anna Waara.