På salsborden ligger tidningar utströdda. Det är gamla nummer av Husmodern, Hemmets Journal, men också av Svenska Dagbladet och Idrottstidningen.
Flera av tidningarna är tryckta 1934 och berättar om årets stora nyheter.
Om de famösa gangstrarna Bonnie Parker och Clyde Barrow som dör i en eldstrid med den amerikanska polisen eller om attentatet mot Tysklands nyutnämnde rikskansler Adolf Hitler.
I USA släpps den första kortfilmen med en tecknad seriefigur, som i Sverige skulle bli känd under namnet Kalle Anka.
– Tidningar fanns i huset när vi tog över det. Varje sommar har släkten bott här någon enstaka vecka. Det är konstigt, men det tycks som om de har valt att leva inne i en tidsbubbla, berättar prästen Mogens Amstrup Jacobsen, 49 år.
I byn Gunnarsbyn, sju mil norr om Luleå, finns det som länge var en av Råne älvdals största byggnader, placerat på en kulle med utsikt över älven från tre väderstreck.
– Vi vet att villan byggdes mellan 1907 och 1909. Vi har hittat handskrivna noteringar på väggarna. Det står bland annat "1907 byggde jag denna vägg" undertecknat av Emil Forsberg, berättar Mogens Amstrup Jacobsen.
1909 flyttade Carl Forsberg in i huset med sin nyblivna hustru Lydia. Hon var dotter till riksdagsman Carl Riström, som också var en framgångsrik grosshandlare från Råneå.
I den 300 kvadratmeter stora byggnaden öppnades på bottenvåningen en grosshandel. Svärsonen Carl Forsberg fick ansvaret för affärerna längs Råne älvdal. Det var ett stort område som sträckte sig norr om Jokkmokk, medan svärfar Carl Riström koncentrerade sig på handeln längs kusten.
– Det blev till slut en rätt tragisk familjehistoria. I början hade paret Forsberg det bra i huset, men frun Lydia fann sig aldrig till rätta i Gunnarsbyn. Hon var van att vistas i Luleå. I brev till väninnor beklagade hon sig över bristen på restauranger och om sin längtan efter ett stadsliv likt Uppsala eller Stockholm, förtäljer Mogens Amstrup Jacobsen.
Släktkrönikan avbryts av tonerna från en resegrammofon av märket Grandophon. Nioårige Jacob, för dagen iklädd en Norrbottensdräkt, visar sin uppskattning till låten "Med din hand i min" framförd av sångaren Anders Börje ackompanjerad av Sven Arnefeldts orkester.
Det är fullt möjligt att familjens Forsbergs två barn också tyckte om att lyssna till just den låten.
Sonja och Börje kom att ge Lydia ett motiv till att lämna Gunnarsbyn. När pojken började studera på realskola i Luleå flyttade mamma med och lämnade maken ensam i tvåvåningsvillan.
I praktiken levde paret åtskiljt, där Carl Forsberg fortsatte att sköta om handelsboden tillsammans med sin bror Emil.
Med åren blev dock bröderna så osams att Emil valde att öppna en egen, konkurrerande grosshandel i samma by.
Det gav sig inte bättre än att Carl Forsberg gick i konkurs 1932. Två år senare dog han.
Konkursen innebar i praktiken att huset föll i dvala. I den långa uthuslängan ligger affärens restlager fortfarande kvar, till synes orört.
– Jag hade länge en idé om att Karl var en ganska brysk person, men efter att ha sett bilder och läst hans brev växte det fram en annan bild. Han var förmodligen väldigt snäll, funderar Mogens Amstrup Jacobsen.
Under åren har det övergivna trähuset i två våningar åldrats. Det är rejält byggt med grova timmerstockar som stått pall mot både höststormar och sträng vinterkyla.
– När jag kom till Gunnarsbyn kunde man inte se huset från vägen. Det hade växt upp träd som skymde hela gårdsplanen, minns Mogens Amstrup Jacobsen.
Det var 2003 som den danske prästen dök upp i den livaktiga byn i Råne älvdal för att flytta in i prästgården. Här hittade han kärleken och bildade familj.
– Jag blev förtjust i platsen. I naturen och i att folk är så omedelbara i sitt sätt att vara.
Som alla andra bybor sneglade han nyfiket på familjens Forsbergs träpalats som med tiden kom att stå intill byns brandstation och mittemot skolan.
2014 dök chansen upp. Släkten ville sälja.
– Jag minns att dagen för midsommaraftonen ringde mäklaren och frågade ut oss i en timme. Han ville veta vad vi hade för planer med huset. Sedan dröjde några dagar innan vi fick beskedet att huset var vårt, trots att vi hade lämnat in det tredje högsta budet. Den avgörande faktorn för släktingarna var att vi anser att det är viktigt för bygden att bevara huset.
Redan den första dagen bjöds hela byn in till visit i det forsbergska residenset. Byborna fick försiktigt trippa förbi hålet i golvet på bottenvåningen.
Under de senaste fyra åren har huset steg för steg restaurerats i akt och mening att bevara dess karaktär.
Delar av bottenvåningen har fått ett nytt trägolv. Elledningar från 1900-talets början har bytts ut, men ersatts med nya kuloledningar av gammal modell.
Lena Malm har sökt över land och rike efter tidstypiska tapeter och prover har skickats in till färganalys för att återskapa rätt kulör i linoljefärgerna.
– Det enda som vi gått bet på är att få igång centralvärmen. Den visade sig innehålla elva läckor, varav två riktigt stora, berättar Mogens besviket.
Köket med centralvärmeanläggningen från 1924, som skickade ut varmvatten till elementen, har av länsantikvarien betecknats som husets viktigaste rum att bevara.
Här står järnspisen är kvar, liksom köksoffan där pigan sov.
På bottenvåningen ligger tre rum i fil. Matsalen gränsar till ett mindre intakt affärskontor med en detaljerat ifylld kassabok, skrivmaskin, hålslagare och telefon.
Horisontala ränder på väggarna vittnar om var affärslokalen var placerad, men hyllplanen har sedan länge plockats ned. I dag är det ett vardagsrum där den igenbyggda ingången döljs av en tapet.
Sjuåriga Signe i sin svarta fjäderboa visar upp fynd från skafferiet och den spännande branta pigtrappan som ligger dold bakom en dörr.
På den övre våningen låg hemmets privata del. Där finns en punschveranda värdig en framgångsrik grosshandlare.
Vid den stora trappan låg en gång Carls privata kontor möblerat med ett jättelikt skrivbord. På ömse sidor finns barnens sovalkover samt det stora sovrummet.
– Här hittade vi en stor Amerikakoffert som vi grubblat mycket över. Det är inte så vanligt att man träffar på sådana i Norrbotten, säger Mogens Amstrup Jacobsen.
Trots att det har gått fyra år sedan köpet finns det fortfarande mycket kvar att upptäcka, konstaterar Lena Malm, 47 år.
– Överallt finns det kvarlämnade saker. Vi vet fortfarande inte vad som finns i alla byrålådor.
Byggnaden har överlämnats intakt med undantag för ett par möbler som under åren fraktats iväg.
I en byrå i köket hittades nyligen immigrationshandlingar för en Charles Forsberg, som 1892 utvandrade till USA för att bland annat arbeta som fotograf i New York.
Fem år senare återvände han till sin hemtrakt.
– Vi har hittat ytterligare två Amerikakoffertar. En har vi inte öppnat än, men den andra var fylld med kläder som verkar ha legat orörda i kofferten under alla år. Där fanns manschettknappar, sidenkravatter och skjortbröst i papper som farit illa. Kanske var det alltför fina kläder för att användas i Gunnarsbyn, funderar Mogens Amstrup Jacobsen.
Under de senaste fyra åren har frågan om vad huset ska användas till varit ständigt aktuell. Uppslagen är många.
Närmast till hands är att skapa ett museum över en tidsepok. Det finns gott om kvarlämnade historiska föremål eller byggnader för den delen som gårdens nedgrävda ishus, där byborna kunde köpa till hemmets isskåp, en föregångare till dagens kylskåp.
Det finns också en idé om att skapa ett emigrantmuseum för Råne älvdal. Mellan 1889-1914 utvandrade cirka 15 000 norrbottningar till USA.
– Här skulle vi kunna visa upp Carl Forsbergs immigrationsbrev, om vi kan hitta någon som kan hjälpa oss att gestalta en utställning, berättar Mogens Amstrup Jacobsen.
Parets vision för huset är att det i framtiden ska kunna ta emot mindre sällskap som vill uppleva en tidstypisk trerättersmåltid i genuin 1930-tals miljö..
I köket har handskrivna och maskinskriva recept hittats, bland annat till en dubiös vinsoppa där innehållet i pavan smaksatts med lite socker, muskot och konjak.
– Vi skulle vilja sätta igång en totalteater i grosshandlarns hus. Jag har en idé om att arrangera Cluedohelger med riktiga skådespelare i mordgåtan. Det här stället skulle passa perfekt.
Mogens Amstrup Jacobsen ser på sin fru när han understryker att trots allt som uträttats i huset återstår ännu mer att göra.
Sedan prästtjänsten i Gunnarsbyn arbetar han som mobil präst med ett arbetsområde som sträcker sig från Indien till Japan. Jobbet innebär att han periodvis befinner sig i Asien.
För en tvåbarnsförälder är tiden begränsad.
– Vi vill att det här huset ska bli kvar i bygden. Det var det viktigaste argumentet till att köpa det. Det rymmer en sådan spännande historia. Den borde kunna komma till användning och gärna komma hela byn till gagn.
När tror ni att huset kan öppnas för allmänheten?
– Det vet vi inte i dag. Det vore kul om det gick redan till nästa år, men först måste vi installera jordvärme. Om allt går bra sker det redan i höst.