Fokus på rötter: Svartöstaden har alltid varit Svennes plats på jorden
Det som skulle bli det stora äventyret började med en bamsefest som kamraterna än i dag, drygt 40 år senare, minns som kalaset med stort K. Svenne skulle ge sig ut i världen och det var klart att grabben skulle firas av med besked. Så var det då dags att mönstra på. I verkligheten, inte bara i tanken. Då var det vare sig lika enkelt eller lockande längre. Två veckor senare var han tillbaka på mammas gata. Den vidare världen fick vänta, Svartöstaden var Svennes plats på jorden.
PÅ FLYKT. På mamma Karins sida har Svenne sina rötter i trakterna kring norska Narvik. Karin ses sittande i vit blus längst fram på bilden.
Foto:
Efter moderns död hittade Svenne hennes egen berättelse om resan till Sverige. Originaltextens prydliga piktur är en aning blek efter alla år men Svenne har översatt och skrivit rent. Resan ned till Luleå påbörjades med motorbåt i Losvik 2 juni 1940, en månad senare "fick vi ett hus för oss själva i Svartöstaden". Så här skriver mamma Karin 3 juni 1940: "Vilade och kokade kaffe och fortsatte så efter en timme kom vi fram till den första gumman trött och sliten. En av männen hade blivit sjuk. Vi slog oss då till ro och vilade till kl 7 på morgonen." Dagen därpå gick färden vidare, först med en båt som var tvungen att vända på grund av vädret: "Vi gick nu tillbaka till gumman, och var kvar till 12 och fortsatte sedan över fjäll och vidder och kom så till en hängbro som vi måste över. Här skrev vi våra namn på ett papper, och stack in i ett träd. Nu fortsatte vi vidare till kl 4 på morgonen." Norska barndomsminnen
Morfar återvände till Norge och under 1950- och 1960-talen gick resorna, både sommar- och vintertid, ofta till moderns hemtrakter och många av Svennes barndomsminnen är förknippade med Nordnorge. Men tiden går, den norska sidan av släkten har han ingen kontakt med längre, modern hade två bröder men båda är döda sedan länge. Den ene torpederades i Engelska kanalen under kriget, den andre hade hjärtfel och avled redan vid unga år. Även mormor och morfar är nu borta sedan länge. Inte heller på pappa Olles sida finns trådarna bakåt i tiden intakta. - Han kom från Malmberget och hade en bror i Skelleftehamn. Jag hade en kusin i Kalmar men kontakten avstannade någon gång på 1960-talet. Jag tog kontakt med hennes far och vi brevväxlade en tid men när jag efter några års uppehåll ringde, visade det sig att hon avlidit. Så där försvann även den biten. - Släkten var viktig ett tag när man samlades kring jular och så men det ebbade ut genom åren. Åtta olika adresser
Rötterna finns istället djupt rotade i Svartöstaden. Vid fyllda 58 har han hunnit med åtta adresser, alla utströdda mellan nuvarande SSAB och havet. - När jag var liten bodde vi på Uddebovägen 17 mitt emot nuvarande huvudkontoret. Husen finns inte kvar men det var, om jag minns rätt, sex järnverkskåkar, fyrfamiljshus av samma typ som finns kvar längst ned på Sandgatan. Sedan blev det Börstskärsgatan, Båthamnsgatan, Frejagatan ... Adresserna har skiftat men alltid legat i järnverkets närhet. Sedan 1999 är det ett rött parhus med tillhörande trädgård på Sjöfartsgatan, som är "hemma". - Jag har blivit hembygden trogen och det känns ganska bra. Det är klart att allt, eller i alla fall väldigt mycket, är förändrat. Förr fanns det mesta här, vi hade postkontor, fem affärer och både fotbolls- och hockeyplan. Allt det är ju borta men samtidigt har det tillkommit en hel del hus och det byggs fortfarande. Det är bra men inte är det som förr, då var det lite mer av byakänsla. Ut i vida världen
I de sena tonåren, i slutet av 1960-talet, var han på väg att växa ifrån "byn". Världen lockade och det var fortfarande enkelt att få ett jobb på resande fot, även utan formell utbildning. - Jag bodde fortfarande hemma och tyckte det skulle vara kul att gå på sjön. När man hade alla papper klara var det bara att gå ned till kajen och mönstra på som jungman. Men det visade sig att båten, som hette Bohus, bara skulle gå till Höganäs och sedan vända uppåt igen. Det stora äventyret blev inte riktigt vad han tänkt sig. - Nja, det blev ju inte så många dagar. Jag hoppade helt enkelt av och återvände hem efter första svängen. Då hade jag sett vad som fanns att se på den rutten. Det var nog en hel del polare som blev rätt chockade när de såg att jag var tillbaka så snabbt. Reser gärna
Väl hemma igen blev det dåvarande NJA:s egen utbildning Järnbruksskolan i tre år. Fast anställning fick han redan 1969 och kan bocka av 40 år 2009. Numera är han pensionär på halvtid, kroppen är utsliten efter ständiga tunga lyft. I februari fick han en ny knäled och sommaren har tillbringats som konvalescent. Nu är det givetvis inte riktigt hela bilden att livet levts mellan "verket" och havet, - visst har han sett mer än träkåkar, kajer och den egna gården för även om han valt att stanna så sitter han inte fast och det är som han säger "kul att se något annat". Reser gör han numera ofta och gärna, på senare år har det blivit bland annat Bulgarien, Kroatien och USA där målet var Graceland Memphis. Familjen är viktig för Svenne och livet kretsar mycket kring barn och barnbarn. Själv har han två barn, en flicka och en pojke födda 1974 och 1977 och är numera både morfar och farfar. Nuvarande sambon Berit, också hon född i Svartöstan, träffade han i mogen ålder efter att han hastigt blivit änkeman 1991. Även Berits livskamrat, en barndomsvän till Svenne, dog tidigt och hon blev ensam med två barn. Gemensamt har de den tuffa erfarenheten av att livet kan förändras, fort och oåterkalleligt. Stor familj
Mot den bakgrunden har familjen, barnen och barnbarnen en betydelsefull roll i Svennes liv och vardag. När vi hälsar på rustas det för barndop. I trädgården bakom parhuset har det hållits både bröllop och barndop genom åren, den här gången är det en liten Astrid som står i centrum för festligheterna. - Det är härligt med en stor familj, ungarna gör att det blir full fart fär jämnan. Visst kan det bli lite mycket av det goda ibland, skrattar han, men det är uppiggande.
Så jobbar vi med nyheter